Bilden ovan visar något mycket ovanligt, en Okrasa topp till den unika motor som fanns i VW Transporter från början av maj 1959 till slutet av maj 1960. Att Okrasa hann göra en topp till denna "udda" motor var en nyhet för mig. Men, tänker man efter så var det ingen som trodde det var en uddamotor när den kom. Den allmänna uppfattningen var nog att detta var VW's framtid.
Bakgrunden var att VW under slutet av 50-talet tyckte det var dags för en större uppdatering av sin drivkälla. Gissningsvis stod driftsäkerhet och tillverkningskostnad i fokus. Till exempel ökades avståndet mellan cylindrarna för att möjliggöra en starkare vev. Vidare flyttades bränslepumpen till en position mellan fördelaren och generatortornet. Det sistnämnda var nu dessutom skruvat, istället för gjutet, vilket troligtvis sänkte produktionskostnaden. Topparna var nya, cylindrar och kolvar likaså. Lyftarna var separerade från stötstängerna och ventilerna vinklade i toppen, Men, slagvolym och effekt förblev detsamma, likaså bibehölls den mekaniska choken.
Förutom vevaxelns förstärkning hade principen för dess axiallagring ändrats. Men, konstruktionsändringarna som skulle lösa VW's kvalitetsproblem med brustna vevaxlar kom att göra situationen etter värre. Vevaxlarna brast på löpande band. I januari 1960, ett halvår efter lanseringen, hade motorn konstruerats om så att principen för axiallagringen återigen var som den gamla 50-tals motorn. Dessutom instruerades VW verkstäderna att modifiera kundmotorer från 1959 på samma sätt.
Redan i juni 1960 fick VW Transporter ännu en nykonstruerad motor, nu på 34 hästar. Inte många delar var utbytbara mot den gamla motorn, trots att de var ganska lika. Cylindrar, kolvar och toppar var nykonstruerade och dimensionerna på vevlagen ökade*. I augusti 1960 hamnade samma motor i VW typ 1 och kom efter det att bli företagets smör-och-bröd motor under lång tid.
Eftersom en helt nykonstruerad motor lanserades bara 13 månader efter den misslyckade innebär det att VW visste att det var en usel motor redan innan produktionsstart. Det finns ingen chans att VW skulle ha hunnit få feedback, konstruerat en ny motor, beställt nya gjutverktyg och anpassat hela produktionslinan på den tiden.
Att ett stort företag inte lyckas att samla sig för att stoppa en dålig idé är ingen nyhet, speciellt inte i den tyska ingenjörshierarkin där man ogärna ifrågasätter chefens beslut. Många gånger försöker organisationen lappa och laga för att få produkten på banan igen, med varierad framgång. Men, hos Volkswagen var det någon som vågade fatta ett djärvt beslut: Skit i den nya motorn vi håller på att lansera. Låt oss konstruera en helt ny istället! Detta beslut räddade nog VW. Hade de fortsatt in i 60-talet med en motor med lägre tillförlitlighet än den gamla hade VW's konkurs kommit snabbare än någon hunnit säga Volkswagen 411.
Det finns källor på nätet som hävdar att samtliga dessa bastardmotorer blev återkallade. Jag finner det osannolikt att man skulle gjort så. Instruktionena till verkstäderna tyder på att motorerna tillverkade under 1959 modifierades med den nygamla axiallagren. jag hittar inga säkra källor att motorerna från 1960 blev återkallade.
Knappast många av bastardmotorerna kan ha utsatts för en Okrasakonvertering. Toppen på bilden är i skrivande stund till salu på thesamba.com. Säljaren har dessvärre bara en. Frågan är var man hittar en till…
*Rättelse (maj 2015): Ramlager av 34 hästarstyp introducerades i april 1960 på bastarden.
