Svenska VW klassiker, del 1

Arla i urtid hade Karmann en konkurrent vid namn Hebmüller. Då våra vänner i Osnabrück producerade fyrsitsiga öppna VW tillverkade rivalen tvåsitsiga. Dessa är lika eleganta som sällsynta. Men, företaget hämtade sig aldrig efter en brand i juni 1949 och mindre än 700 bilar kom att byggas totalt.

Dessa extremt sällsynta vagnar är givetvis otroligt dyra och eftersökta. Att hitta en "oupptäckt", hur risig den än är, vore en dröm för många VW entusiaster.

För drygt 40 år sedan gjordes en sådan upptäckt i Sverige. Dessvärre var entusiasternas entusiasm riktad mot håriga dragracingbyggen, snarare än veteran VW's. Resultatet blev denna lila V8 försedda skapelse.

Grabbarna bakom bygget hade lovat att förstöra bilen när de var "klara" med den eftersom bilskrotaren som gett bort den hade ställt detta som motkrav. Bilen var officiellt skrotad och han ville inte ha bekymmer med myndigheterna. Byggherrarna höll sitt löfte. Karossen förstördes och grävdes ned.

Detta är stoff som myter vävs av. Jag är säker att mer än en entusiast fått tanken att gräva upp resterna. Någon som vet mer?

Bild från Start & Speed

Sent skall syndaren vakna

Jag har förmånen att få arbeta med produktutveckling och långsiktig produktplanering, något som också är ett stort intresse för mig. Det är därför lätt att undra hur det gick till på Volkswagen när olika produktbeslut togs.

VW 411 tycker jag är ett praktexempel på vad som händer när en organisation är alltför inåtvänd. Föresatsen var att göra något helt nytt. Troligtvis undersökte man vad återförsäljarna ville ha. De svarade givetvis utifrån det befintliga modellprogrammets brister. Men, problemet är att bilhandlare inte är några visionärer. Jag är säker på att Steve Jobs inte frågade Elgiganten, eller RadioSchack, vad de ville ha för produkt när iPaden skulle utvecklas till exempel.

Slutresultatet blev förvisso något helt nytt. Men, trots nyheter som självbärande kaross, fyra dörrar och McPhearson fjäderben kändes inte bilen ny och fräsch. Luftkyld svansmotor och en omodern kaross förbryllade allmänheten. Den kom att kallas 4 dörrar 11 år för sent.

Till och med designerna tycks ha hållits gömda för omvärlden. Hur kan man annars förklara tilltaget att 1968 lansera en helt ny bil med strålkastare högt placerade på skärmarna? GM började flytta ned sina i nivå med grillen 1959 och redan året efter hade alla stora i USA gjort detsamma. Européerna bytte inte modeller lika ofta, men ett par år in på 60-talet var det otänkbart att lansera en ny kaross med högt liggande lyktor. Fem år senare kom VW 411.

I ett stort företag är det lätt att titta alltför mycket inåt och glömma att yttervärlden rör sig åt ett helt annat håll. Det självgoda Volkswagen vaknade inte innan krisen var ett faktum. Men, när de väl gjorde det gick det fort. På bara några år var sortimentet helt nytt: Golf, Polo, Passat, Scirocco. Faktiskt en riktigt snygg upphämtning!

(Bild lånad från Svenska Volkswagens bildarkiv.)

Varde ljus

Redan första sommaren med Ghian konstaterade jag att man var beroende av vettig gatubelysning om man ville köra i skymningen. Få fotoner verkade ha orken att lämna lyktglaset. Bättre lyse behövdes, men inte till vilket pris som helst. Jag ville inte göra åverkan på elsystemet. Konvertering till 12V var således uteslutet, liksom användadet av relän. Således fokuserade jag på själva strålkastarna.

Originalinsatserna av symmetrisk typ var i hyfsat skick, men fick ändå en viloplats i garagehyllan.  Istället inköptes nya asymmetriska från Wolfparts samt ett par H4 glödlampor i 6V utförande med gamla pt45 sockeln. Asymmetriska strålkastare kom på Ghian under kalenderåret 1960. Inte original alltså, men tillräckligt tidiga för att passa min dogm.

Insatserna krävde ett par förbättringar innan montering. Den cylindriska ring som håller mutterstyckena för justerskruvarna, lackades silver. Lämnar man den svart blir det lätt en ögonskuggseffekt annars. Sedan behövdes en liten monteringsjustering i form av 0,5 mm filande i underkanten på den inre lyktringens monteringshål.

Sedan var det bara en sak till: Var får man tag på kontaktstycke för H4 om man inte har i skrotlådan? Svaret var Örebro agenturaffär. Butiken som har alla dessa udda småsaker som man som renoverare kan behöva. Ett tips är att de har mer saker än vad som visas på hemsidan.

Nu återstår bara justering, sedan är det dags för en kvällstur!

Sportigast av de osportiga

I senaste numret av tidningen Klassiker är det en artikel om en vintertur med redaktionens rubinröda VW1500S. Där prisas den motorns lite vassare karaktär jämfört med den efterföljande 1600TL.

Jag har inte reflekterat över det tidigare, men just 1500S motorn är faktiskt den luftkylda typ 1/3 motor som har högst litereffekt och får därför anses som den sportigaste. Detta gör då att systermodellen VW 1500 Karmann Ghia Coupé av årsmodell 1964 och 1965 får räknas som de sportigaste av Ghiorna.

För att skrämma upp 1500N motorn från 45 hästar till 54 införde VW specialkolvar för högre kompression samt dubbla förgasare. Motorn introducerades under kalenderåret 1963 och hängde med till hösten 1965. Efterföljaren 1600TL hade samma effekt, men med större kubik och lägre komp blev karaktären snällare.

Något S lades aldrig till i modellbeteckningen för 1500 Karmann Ghian, men broschyrtexten skryter om den ökade effekten och anger den dessutom enligt SAE standard för att det skall låta ännu bättre. De 54 DIN hästarna förvandlas då till 66 SAE dito. Marknadsföring på hög nivå!

Bilden ovan är lånad från Svenska Volkswagens bildarkiv och är troligtvis tagen i samband med fotograferingen för den mycket eleganta broschyren. Denna trycksak dyker upp då och då på Tradera och är i mitt tycke bland de snyggaste svenska VW broschyrerna från 60-talet.

Reklampsykologi

Baksidan på Dagens Industris Weekend-bilaga hade i dag en trevlig VW annons. Intressant att man väljer en ombyggd bil när man vill visa upp sin historik.

Men, det ursprungliga Cal Look utseendet, som den vänstra bilen är ett bra exempel på, har snart funnits i 40 år och är väl numer lika mycket klassiker som en originalbil från tiden.

Tur på osopade villagator

Första vårsvängen avklarad. Tämligen odramatisk tur förutom att bromsarna tenderar att behöva några ordentliga tryck innan de behagar dra jämnt.

De moderna Ctek laddarna är suveräna på att hålla batteriet friskt under vintern, så elen var inga problem. Motorn puttrade på snällt den också, den verkar mindre känslig för halvårsgammal bensin än vad min högkompade 1776:a med dubbla Dellortos var.

Jag kan också konstatera att jag inte hann justera vänster dörruta under vintern. Nåväl.

Originalhjulets lov

En viktig del av en bils helhetsintryck är hjulen. Med detta inlägg vill jag slå ett slag för originalhjulet. I en värld där allt fler luftkylda folkisar utrustas med eftermarknadsfälgar, eller fantasifullt utstyrda plåtfälgar, har det strikta originalutseendet hamnat i minoritetsställning.

Att få till rätt utseende handlar många gånger om kunskap om hur det såg ut från början. En bra källa är thesamba.com och den här länken: http://www.thesamba.com/vw/archives/info/paintcodestype1.php

Ovan ser ni exempel på hur elegant 1957 års Volkswagen hade sina fälgar lackerade.

(bild lånad från Svenska Volkswagen)