Fler frukostbilar

Då tar vi ett par bilar till från frukostmötet i lördags. Ovan ser ni en MG TD (1950-1953) vilket kan sägas vara första exportbilen från den tillverkaren. Det var en av de modeller som kom att släcka törsten efter europeiska sportbilar i efterkrigstidens USA. Som ni kanske förstått har jag en vurm för den amerikanska importbilskulturen under 50-talet och den här passar väl in i den kategorin.

Nedan ser vi en Renault Dauphine Gordini en svansmotorbil som med sina 4 växlar och 37 hästkrafter lovade sina ägare en sportig tillvaro. Just det här exemplaret verkar ägaren busat till lite extra. Ett hembyggt avgassystem indikerar att något hänt under luckan.

Frukostklubben

I lördags var det dags för säsongspermiär för tidningen Klassikers frukostklubb. Sporrad av ryktet att bloggkollegan Niklas skulle premiärvisa sin 356:a såg Ghian och jag till att vara på plats i tid för portarnas öppnande klockan sex på lördagsmorgonen.

Niklas bil är en gammal ärrad räser som han låtit göra ordning för gatbruk. Med sportigt motorljud, inga kofångare och lite tävlingsdekaler gav den ett sympatiskt helhetsintryck.

Jesses blå 912:a var kanske ingen nyhet, men väl en mycket vacker bil som jag gärna delger er bloggläsare!

Mer om träffen här: http://www.klassiker.nu/traffar/morgontidig-succe

Mer från Amsterdam

Under mitt Amsterdambesök slogs jag av att ganska många verkade använda veteranbilar till vardags. Vanligast var nog Citröen DS, följt av Volvo Amazon. Vad jag förstått är äldre Volvo riktigt stort i Holland och en hel del svenska Volvo 240 lär ha exporterats dit.

Vardagsveteraner del 1: Giulia

Fördelen med att ha en egen blogg är att man kan lägga upp vad som faller en in. Därför introducerar jag härmed rubriken vardagsveteraner. Det vill säga klassiska bilar som syns i offentlig miljö, utan att det är någon bilträff på gång.

Först ut en Alfa Giulia 1300 från mitten 60-talet fotad i Amsterdam för ett par veckor sedan.

Ännu snabbare med antikt block

Newsflash: Darrel Vittone har precis satt ett nytt rekord på flygande kilometern för fordon med motorer baserade på VW's 25/30 hp block. 141 mph blev det i dagens övning i Mojave öknen. Motorn är en uppgraderad version av den som satt i Inch Pincher bubblan som han körde med förra året. Så mycket kubik som möjligt, Denzel toppar och IDA48:or är delar av receptet. Som många andra VW trimmare med Land Speed Racing ambitioner har Darrel dessutom uppgraderat till en strömlinjeformad Ghia.

Dessutom slog en annan Ghia rekord i dag då Dick Simon körde över 116 mph med bilen framdriven av en 30 hp motor med en enkel 28 PICT förgasare (i klassen SSS36GHIA).

Ännu vet ingen hur fort ett 55+ år gammalt magnesiumfolkablock kan gå.

Bild lånad från Facebook 

Route 66

Återigen vill jag slå ett slag för 60-talare i originalskick. De börjar bli allt sällsyntare i något som liknar propert originalskick. Många exporteras, eller förvandlas till slammade rat-lookers*.

Ovan ser vi Henrik B's 66:a, en äkta åkbil som han mer eller mindre lever i under sommarhalvåret. Fotot är taget på väg till en veteranbilsmarknad förra helgen. Inte mycket handlades, men det blev en trevlig utflykt, några 50-tals tidningar och ett NOS 56-57 Ghia bakljus ivarjefall.

*inget ont om ombyggda bilar, men original är inte så dumt ibland.

Sportbilar med trimmade 30-hästare 1960

Kungliga Automobil Klubben (KAK) gav under ett antal år ut Bilistens Årsbok som listade all världens bilmodeller. Under några år verkar redaktörerna varit extra nitiska när det gäller att spåra upp de mest obskyra biltillverkarna.

Bilden ovan visar de sportbilar som, enligt nämnda KAK katalog, salufördes med effekthöjda VW motorer under 1960. Här finns relevanta tekniska data för de modeller som teoretiskt sett bjöds ut till försäljning. I praktiken var det kanske lite annorlunda dock. Låt oss ta en titt modell för modell:

Enzmann 506

Denna eleganta glasfiber roadster från Schweiz erbjöds, enligt KAK, i två varianter. Modell "1200" angavs till 42 hästar vid 3400 rpm och "Super 1300" till 45 vid 4600 rpm. I Road & Track från augusti 1960 kan vi läsa oss till att den förstnämnda var en standardmotor med MAG kompressor och den sistnämnda en Okrasa TSV-1300 motor.

Enzmann kunde också köpas i kit-form, så i praktiken satt allt ifrån original VW motorer till Porsche diton under plastluckan.

Denzel

Även Österikiska Denzel återfinns i KAK's lista. Som den initierade läsaren säkert redan vet står Denzel för den mest raffinerade utvecklingen av VW's motorblock med integrerat generatortorn. Med 67 mm i slag och 78 mm i borr fick man en motor på 1281 cc. I listan förekommer två alternativ: "1300 Sport" på 54 hp vid 4700 rpm och "1300 Seriensuper" på 65 hästar.

Litar man på Sports Cars Illustrated, januari 1958, så hade den förstnämnda dubbla Solex 32 PBIC och standard kam, precis som Okrasa. Seriensuper kryddade upp det hela med 8,5:1 i komp, dubbla Solex 40PII förgasare samt en S-kam.

I Bilistens Årsbok står att Denzel "inte har någon generalagent för närvarande". Men, det fanns en firma i Sverige som företrädde Denzel. Om de tog in någon bil är osäkert, men minst ett par motorer hamnade i landet.

Ascort TSV

Den australienska VW sportbilen Ascort har avhandlats tidigare i bloggen: en välbyggd glasfiber coupé med Okrasa TSV-1300 motor. I KAK publikationen näms det att Ascort TSV-1300 GT hade 54 hästar vid 4300 rpm och att topphastigheten var 159 km/h.

Vad som är mer förvånande är att det också nämns en TSV-1500GT på 1492 cc och 80 hästar vid 4400 rpm. Eftersom VW då var ett par år bort från att lansera en 1500 cc motor och Okrasa inte saluförde något TSV-1500 kit, ter sig det hela lite märkligt. Den enda ledtråden jag hittar är Road & Track som i sitt septembernummer 1959 skriver att Ascorten skulle få just en 1500 cc motor när exporten till USA kom igång. Där angavs den till 75 hästar och sades ha 8,0:1 i kompression och dubbla Zenith (NDIX 32) förgasare.

Hur cylindervolymen skulle åstadkommas är höljt i dunkel. Från sentida källor på internet tycks det varken blivit USA export eller 1500 cc motor innan projektet lades ned. 19 bilar lär ha tillverkats.

Sammanfattning

Dåtida kalenderbitare fick säkert uppfattningen att dessa tre var serieproducerade bilar som bara var att köpa för den som var stadd vid kassa. Men, i verkligheten såldes de i mycket få antal och bevisligen fanns inte ens alla varianter som marknadsfördes.

Uppsving för Thing

Tyska Oldtimer Markt publicerar med jämna mellanrum tjocka luntor med prisindikationer för klassiska bilar. Givetvis är det ingen exakt vetenskap att värdera tusentals modeller i olika skick, men vissa trender kan vara intressant att notera.

Luftkylda VW's i originalskick verkar hålla sin popularitet. Det mesta har ökat c:a 5-15% sedan förra året.

Att T1 lyxbussar hör till de modeller som stegrat allra mest kanske inte är någon överraskning då extrema auktionspriser basunerats ut i pressen. Men även ett par andra modeller har stigit kraftigt. I synnerhet är det två modeller som sticker ut: 1968 - 1970 VW 1500 cabbar, samt 1969 - 1970 typ 181:or (Thing). Tittar man på priser för bilar i fint bruksskick uppvisar bägge ökningar på 30-40% sedan förra året.

VW's från sent 60-tal har varit lite i skuggan av både 50-talarna och de färglada från mitten 70-tal. Kanske börjar de nu få sin revansch? De är trots allt charmiga bilar som är både praktiska och lätta att hålla vid liv.