Diagonaldäcksdiagnos

Diagonaldäcken har många belackare. Spårkänsliga, svajiga och livsfarliga är ord man kan få höra. Många omdömen tror jag baserar sig på skräckfyllda upplevelser i veteranbilar med 40+ år gamla däck och orenoverade chassien. Med nytillverkade däck och friska styr- och spindelleder är det en annan sak.

Visst är radialerna tekniskt överlägsna, men diagonalerna är ändå betydligt bättre än sitt rykte om ni frågar mig. Gången är mjuk och värdig. Spårkänsligheten, som många pratar om, tycker jag är mindre än på en 90-tals bil med 55-profils däck. Vägkänslan är helt OK och inte märkbart sämre än med de 155-SR15 jag hade tidigare.

För min del väger de estetiska och historiska värdena betydligt tyngre. Med dessa däck går bilen som konstruktörerna tänkt sig, varken bättre eller sämre.

Finna fakta del 2 - färger

Ännu en fantastisk resurs på internet är denna sida med färgkombinationer: http://www.kglowlightregistry.com/index.php?action=page_display&PageID=6

Förutom kombinationer av exteriörfärg och alla olika inredningsmaterial finner man också färgkoderna för fälgar. Den sistnämnda informationen var anledningen till att jag sökte mig till sidan. När jag väl identifierat att det var L277 Silver Beige jag behövde för mina fälgar visade sig att det inte var så lätt att hitta någon som kunde blanda den.

Efter lite kvalificerade gissningar hamnade jag på en färg som motsvarar Bedford Stone Beige, en beige nyans, lite åt det kalla hållet. Många liknande kulörer var lite för varma och skar sig mot den lite speciella röda färgen på bilen. Resultatet av dessa ansträngningar kan ni se på mitt reservhjul i det tidigare inlägget kallat lastrummet.

Viktigt att notera är att från 16 september 1957 lades skarven mellan fälgens svarta ytterdel, och den beigea innerdelen, en bit in på fälgbanana. Tidigare bilar hade skarven där fälgcentrum möter fälgbana. Allt enligt ett inlägg på the Samba med okänd källa.

Nu återstår en viktig fråga: Vilken färg skall handbromsspaken ha? Därom ger sidan inget svar.

Ghia inspiration del 1

Jag har gillat Ghior sedan jag först blev uppmärksammad på deras existens, men har tidigare inte gjort några allvarliga försök att få äga någon. Under åren har dock en del trevliga Ghior passerat och de har nog bit för bit skapat ett habegär.

Ett par av dessa var de smakfullt modifierade Ghiorna som Woffe byggde till sina tvillingars 18 års dag. En imponerande bedrift. Bilden är tagen på Fryshuset i samband med en bilutställning vårvintern 2007 och i bakgrunden lurar min röda ovalruta i dess enda framträdande utan kofångare.

I dag tillverkar Woffe fina reproplåtbitar till klassiska VW’s. Bland annat gör han luftintag samt nedre/bakre delen till framskärmarna för 56-59 Ghior. Adressen är: www.wolfparts.com

Finna fakta del 1

Internet är underbart. Förutom att man via olika auktions och säljsajter kan få tag i saker som var mycket svåra att hitta förr, så finns information i mängder. Otaliga entusiaster har scannat och lagt upp elscheman, reservdelskataloger, instruktionsböcker och annat. Det gäller bara att hitta allt.

För er som gillar 56-59 Ghior kommer här några konkreta tips var man finner kvalitetsinformation i cyberdjungeln. Vi börjar med reservdelsmanualer specifikt för dessa bilar:

Den här är från Juli 1958 och komplett. Varje sida är dock en egen jpg och upplösningen är på gränsen: http://www.kglowlightregistry.com/ (tryck på sidans länk till vänster: ”1958 parts manual”)

Här finns ytterligare två i pdf format i en bättre upplösning. Den ena är från Januari 1957 och den andra är Juli 1958, som den ovan. Den sistnämnda saknar dock vissa sidor i kapitel nio. http://www.thesamba.com/vw/archives/info/

Trevlig läsning!

Höstens lov

Ghian bjöd på betydligt bättre körupplevelser efter genomgången av chassiet. Min fyra år för nya 1200cc motor hade, förutom chokejusteringen, fått en oljebadsluftrenare med slangar kopplade efter alla konstens regler. Äntligen gick den jämnt och fint, även under morgnar med kall luft strax över nollstrecket.

På golvet låg nu repro-gummimattor i originalutförande, tillverkade av John Lemke i Seattle, så lätt höstblöta skor var heller ingen katastrof. Genom att skruva på värmeratten kom dessutom den härliga oljedoftande luften som Volkswagen kallade värme. Jag var nu redo för hösten!

Faktaparadoxen del 1

Hur vet man med säkerhet hur en bil såg ut när den lämnade fabriken? Även om jag själv inte är någon fanatiker vad gäller min egen bil, tycker jag det är trevligt att veta hur den borde ha sett ut. Ibland spretar informationen. Säljbroschyrer är osäkra då bilderna ibland representerar förseriebilar (som bilden ovan). Instruktionsböckerna kan man heller inte lita på, bilderna byttes bara ut när det verkligen var nödvändigt.

Reservdelslistorna berättar hur det var i teorin och kan tyckas vara en säker källa. Men, vad som verkligen monterades är svårt att veta. Visst, fabrikschefen har fått ändringsmeddelandet från konstruktionsavdelningen att nya delar skall monteras från chassienummer 123 456 789, men hur göra när nya leverantören inte kan rampa upp i tid?

Skall han följa reglerna och ställa produktionen, vilket ofelbart leder till missade leveransmål? Eller skall han använda upp den där pallen med gamla delar, som ändå är ett administrativt elände att föra över till reservdelssidan?

Han måste nu väga sin leveransprecisionskopplade julbonus mot några arga, men snabbt glömda, telefonsamtal från eftermarkandsavdelningen. Valet är enkelt. På med de gamla delarna och ut med bilarna till de ivriga återförsäljarna.

Varför skulle fabrikschefen bekymra sig om att vereranbilsfanatiker i Kalifornien 55 år senare skulle gräla om saken på ett internetforum? Kunderna har fått sina bilar och julbonusen är säkrad.

Reflexioner

I slutet av 50-talet utrustades alla svenska Volkswagen med extra reflexer bak. Detta skedde hos återförsäljarna vilket gjorde att exakt typ och placering varierade med person och dagsform. Kollaget ovan visar några bilder på svenska 56-59 Ghior och förutom variationer i placering så ser man att det fanns minst två typer av reflexer: runda och lite mer fyrkantiga.

Bland dessa bilar ser vi också en rebell. Någon som vågar bryta mönstret och utmana etablissemanget. På 50-talet var det här med lagar och förordningar inom biltrafiken allvarliga saker och tilltag som detta sågs inte med blida ögon.

Ni har säkert redan gissat rätt. Det är den skånska Ghian längst ned till höger som är busen i sällskapet. Är det månne ägaren själv som flyttat reflexen av estetiska skäl? För inte kan det vara så att återförsäljaren monterat reflexen regelvidrigt? Alla vet ju att bakre reflexanordnings placering i höjdled skall vara lägst 350 mm.