En riktigt god jul

Jag vill passa på att önska läsekretsen en riktigt god jul med denna bild från Svenska Volkswagens historiska arkiv.

Ett steg framåt för bromsarna

Nu har jag två toppfina 356A baktrummor med radieslipade backar. Från mina bägge uppsättningar av A-trummor fick en från varje grönt ljus för att åka med till bromsfirman. Stålringen ligger inom Porsches toleranser, men det går inte att ta en millimeter till.

Just nu pågår ett lågintensivt arbete att få tag på backar till framtrummorna. Tre av varandra oberoende personer har sagt att de skall leta i sina gömmor. Jag väntar och ser hur det går innan jag intensifierar jakten.

Snabbare än en sportbil

Tittar man snabbt på den här bilen ser den ut som en "looker" från c:a 1980 med sina bortplockade stötfångare, sänkta fjädring och bredde bakfälgar. Men, fotot är från sent 50-tal och visar Frank Atkinsons från San Gabriel, Kalifornien, med sin slalom/ban-VW.

Under 1958 hade han stor framgång med sin VW cab i lokala tävlingar där han inte helt sällan vann även mot renodlade sportbilar.

Frank hade låtit monterat en 5 mm strokad vevaxel för att nå 1300 cc samt försett bilen med en Isky 2J kam och Okrasa toppar för mer flås. För att få fina vägegenskaper sänktes fjädringen och en kränghämmare monterades fram. Däck var Michelin X fram och Englebert Competition P bak.

Det verkar som Frank hade bra koll på sina grejer, även om det nog ansågs lite udda att utgå från den tyngre, och mindre vridstyva, cabben.

Bild och information från standardverket "Souping the Volkswagen" från 1959

Prototyptrimning

Även Volkswagen tittade på olika sätt att förbättra 30-hästars motorns prestanda. I prototyp EA 47-12 från mitten av 50-talet provade man en del nya grepp för att öka effekten. I senaste numret av VW Classic Magazine presenteras detta fordon närmare.

Vid en snabb anblick ser motorn ganska original ut, men skenet bedrar. Slagvolymen var fortfarande 1192 cc, men topparna förändrades med större ventiler, större insugskanaler, ändrad form på förbränningsrummet, flyttade tändstift och snedställda ventiler. Gissningsvis var topparna ganska lika de som senare skulle komma på 34 hästaren i augusti 1960.

Tittar vi djupare in i motorn finner vi en kam med ändrad profil och en förstärkt vevaxel med sex stift mot svänghjulet. Även vevstakarna fick styrstift för säkrare montage. Fläkten drevades ned med mindre remskiva och detta kompenserades med mer kylyta på cylindrarnas/toppar. Man experimenterade också med kylflänsar på vevhuset, men det övergavs.

Allt som allt ökades effekten 17% till 35 DIN hästar och vridet ökades från 77 Nm till 82. Mycket skrik för lite ull kan tyckas. Men, det är en intressant studie och denna motor hade varit en fin grund för vidare trimning om den kommit i produktion. Kanske dubbla förgasare och ökat komp och...

Se: http://www.vw-classic-magazin.de för mer om EA47-12. Inlägget editerat 11 december 2013, referens till 34 hästaren tillagd bland annat.

50-tals värsting: Weber 40 DCM 2

I det tidigare inlägget om "Denzels exportsatsning" skrev jag att bilen Road & Track provkörde 1958 hade Weber förgasare av okänd modell. Strax efter kom ett mejl från Bengt H med bilden ovan. Prototyp museet i Hamburg har nämligen en Denzel-motor uppställd och dess förgasare hade Bengt lyckats fånga på bild.

Förgasaren på museet var en Weber 40 DCM och det var med stor sannolikhet den typen som provbilen hade.

När effekten på Porsches race motorer började kliva upp mot 130 hp så var det DCM man tog till. Denna ersatte då Solex 40PII som satt på de "vanliga" Carrera motorerna. Första gången jag kan hitta belägg för att 40 DCM användes var Sebring tävlingen i slutet av 1955 års säsong. 1956 blev förgasaren standard på Porsche 550A, tävlingsversionen av 550.

DCM fick vara värstingförgasare fram till mitten av säsongen 1957 då 718 RSK gjorde entré med en 150 hästars motor toppad med Weber 46 IDM förgasare. Dessa förgasare kom sedan att hänga med tills 904:an, den sista tävlingsporschen med plattfyra, lades ned 1965.

Tack Bengt för bild och upplysning!

Övrig källa: PORSCHE, the 4-cylinder, 4-cam Sports & Racing cars, by Jerry Sloniger

Kustom Karmann

Kustom Karmann löd rubriken i Foreign Car Guides januarinummer 1960. Här har vi ännu ett exempel på en så kallad klubb-bil. Även denna med Porsche 356A motor och bromsar. Klubben i detta fallet var Chicago sektionen av S.C.C.A (Sports Car Club of America) där ägarparet Clarke and Ruth Cooper var aktiva. 

Man kan gissa att ägarna var goda kunder hos en ytbehandlingsfirma. Allt på motorn, domkraft, verktyg och mycket mer, hade fått smaka på krombadet. Interiören var också påkostad med Globe plåtsollucka, 16" Derrington träratt, röd läderklädsel och 356 instrument. Som inte det var nog hade ägarparet försett den med höjdmätare, kompass, Halda speed pilot, klocka i rattnavet samt dubbla kromade brandsläckare.

Hjulen var uppiffade med heltäckande kromringar med ovala hål samt däck med vita sidor. Annars så är det nog det centralmonterade extraljuset och det unika påhänget på kofångaren som sätter karaktären på den här bilen.

De sportbilsintresserade ägarna hade en sportbil av ett ädlare märke att köra race med, men även deras Karmann Ghia vann priser, om än för skönhet snarare än prestanda. Artikeln nämner vinst i Concourse d'Elegance vid Elkhart Lake i juni 1958 som en höjdpunkt. Klart man tar hem segern när man har en fin gråmetallic lowlight Ghia med röd skinninredning!

#€?*@+&$/#ø@* ... den gick av...

Det är alltid lika spännande att lossa luftningsnipplar som suttit i över 40 år. Givetvis drog jag av den första, trots rostlösning och annat. Till de nästa två fick rostlösningen verka lite längre tid. Hjulcylindern värmdes och kylsprej sprutades i hålet på nippeln.

En klen nippel är lätt att knäcka om man lägger på en stor sidokraft ovanpå vridmomentet. Som von Mises konstaterade är det kombinationsspänningen som driver ett material till brott, så det är bäst att få till en renodlad vridning. Därför valde jag ett T-handtag för att undvika sidokrafter.

Följande två luftnipplar lossade utan att gå av. Kanske tack vare mina åtgärder, kanske hade de lossat fint ändå.

Nästa utmaning är de små spårskruvar som håller blecken för justeringen.