Missanpassning

De absolut senaste versionerna av Karmann Ghia, som fanns 1972 till 1974, har helt klart sin charm. Med sina fjorton tum höga bakljus, rejäla kofångare och sprakande färger blir de en märklig, men ändå underbar, blandning av 50-tal och 70-tal.

Men om jag vore karosseribyggare Karmann och gjorde en reklambroschyr för mina produkter skulle jag valt att fota en bil som inte har 2 cm misspassning på kromlisterna.

Tillbaks till inredningen

I augusti 1971 slog 70-talet till med full kraft i Karmannfabriken. Nu var det än mer svart plast i inredningen. Det ynka centralinstrumentet från 67-70 hade nu ersatts med två jämnstora instrument, precis som i Ghians glansdagar. Detta var den sista instrumenteringsiterationen för Karmann Ghian. I och med modellår 1974 var det slut och en stram Scirocco tog över.

Signalljusförvirring

>
Under hela 50-talet rådde signalljusförvirring i den Europeiska bilindustrin. Tillverkarna i USA hade bestämt sig för att blinkers var röda och vita, samt att bromsljus var röda och två till antalet. De Europeiska däremot vimsade med pilar, orangegula blinkers vid B-stolpen, takgökar och gula bromsljus, ibland centralt placerade dessutom. Först en bit in på 60-talet började majoriteten svänga in mot orangegula blinkers fram och bak, samt två röda bromsljus.

Det är i skenet av det som man får se Karmann Ghians byte av blinkersfärg från orangegult till rött/vitt. Jag gissar att man ville komma ifrån de ganska märkliga orangegula bromsljusen utan alltför stor omkonstruktion och då var en övergång till ”USA-standard” det enklaste

I och med ansiktslyftningen i augusti 1959 kom nya bakljus med den lösning som sedan dess är standard. I och med detta var Karmann Ghian dessutom först ut i Volkswagen sortimentet med en modern signalljusuppsättning. En snygg upphämtning.

Bakljusutredningen

Reservdelskatalogen var inte till mycket hjälp vad gäller framblinkers. Däremot är den mer upplysande vad gäller baklysen.

Här kan vi utläsa att på riktigt tidiga Ghior var orangegul blinkers/bromsljus standard och att helröda bakljus bara monterades på bilar avsedda för USA (M-kod 138).

Vad som är intressant är att med det ändrade bakljuset, som kom runt oktober 1957, anges bara ett reservdelsnummer. Det kan betyda, men behöver inte betyda, att det därefter enbart fanns helröda bakljus.

Vad som förvirrar är att det förekommer ett artikelnummer 141 945 227 C i eftermarknadssammanhang. Detta är beteckningen på ett glas av ”nya” modellen med orangegul blink/broms. Men, jag kan inte någonstans finna ett bevis på att dessa glas existerade när bilarna var nya. Mejla gärna om ni kan motbevisa mig!

Från gamla bilder på min Ghia kan man se att den hade helröda glas som ny (se inlägget ”dimman tätnar). När jag köpte bilen hade den tvåfärgade glas och trodde givetvis då att detta var original. Men, så var nog inte fallet alltså. Allt pekar på att det var rött som gällde för alla marknader från oktober 1957.

Faktaparadoxen, del 2

Livet är inte rättvist. En produkt som står för 3 % av försäljningen får helt enkelt inte samma uppmärksamhet i organisationen som den som står för 79 %. Det spelar ingen roll hur vacker den är. Ett litet fel i en reservdelslista, som dessutom inte får så allvarliga konsekvenser, kommer därför aldrig speciellt högt på Richterskalan i ett snabbväxande företag. Därför kan man inte alltid lita på litteraturen.

Det fallet jag refererar till är infon kring den tidiga typen av blinkers på 56 – 59 Ghiorna, som byttes från brandgula till vita (se inlägget "dimman tätnar").

Reservdelskatalogerna anger dock bara en modell av glas: 111 953 161. Detta är ett vitt glas som också satt på 56-57 bubblor med USA spec. Inget annat nummer anges i katalogen, ingen brytpunkt när färgen byttes. Inga M-koder som styr vad som skall monteras. Fullständig information saknas helt enkelt.

Om en Europeisk kund krockade, och behövde ersätta ett blinkersglas, kunde det därför hända att han fick ett glas i fel färg. Men, den tidens reservdelsmän hade en stor yrkesstolthet. Givetvis förstod han att det kunden egentligen behövde var 211 953 161, det vill säga de brandgula blinkerglas som satt på europeiska folkabussar vid denna tidpunkt. Praktiskt, då han säkert redan hade sådana på lagret.

Dimman tätnar

Det gula bromsljuset visade sig bara vara toppen på ett isberg av mysterier. Det hela började med att jag såg ett inlägg på boxerville.se kring vilka färger bromsljus och blinkers hade haft på olika tidiga Ghior. Det refererades även till thesamba.com där experter hade åsikter i ämnet.

Givetvis hade jag svårt att låta bli detta trassliga garnnystan och försökte läsa på för att bilda mig en egen uppfattning. Det visade sig inte vara så lätt som jag trodde.

Ovan ser ni fyra bilder. De vänstra är bilder på 56:a Ghior. De högra på 58-59 Ghior. De övre är från Svenska VW’s egna pressbilder. Den undre vänstra är från den tyska filmen ”Immer Die Radfahrer” och den undre högra är min bil fotad 1959.

Begrunda nu dessa bilder. Bloggen gör nu en veckas paus och kommer därefter att återkomma i ämnet. Ghia-experter kan gärna mejla om de har fakta och/eller bilder som kan vara av intresse. Välkomna åter.

Det gula bromsljuset

En sak som förvånade mig när jag köpte Ghian var att bromsljuset hade gult sken och delades med blinkersen. Ex-bilprovaren Tommy, som var med vid hämtningen, förklarade att det var i sin ordning. När jag kollade upp det själv så kunde jag konstatera att det fram till 1975 års modell är OK med gult bromsljus och att det faktiskt räcker med ett enda (om bilen var registrerad i det utförandet som ny).

Men, det är inte bara jag som överaskas av bromsljusens färg, även medtrafikanter verkar ha svårt att förstå vad som är på gång. Gissningsvis tror en del att det bara rör sig om en gammal bil med ett rejält jordfel. Jag undviker hastiga inbromsningar om jag kan. Det är säkrast så.