Det är en mäktig känsla att starta upp en motor man byggt själv. Ögonblicket då alla tidigare döda mekaniska ting får liv är otroligt spännande. Hela tiden finns den närvarande i bakhuvudet: vetskapen att minsta fel man gjort kan innebära katastrof.
Fortfarande är jag i en tidig inkörsfas. Oljan är bytt en gång och jag försöker bestämma mig vad som behöver göras vad gäller bestyckning. Kloka människor råder mig att köra den på rullande landsväg. Det kommer jag säkert göra framöver, men först vill jag testa lite själv.
Intryck så här långt: Med den här motorn känns det som en helt ny bil. Betydligt rappare på gassvar och starkare redan från botten. Men, än så länge har jag bara gjort småturer. Jag har aldrig sträckt ut den ordentligt på landsväg, eller accelererat fullt genom växlarna. Den blev lite mer högljudd än jag trodde, så jag är glad att jag inte valde den ännu mer högljudda Abarth-kopian. Men, ljudet känns rätt för att accentuera den nyvunna sportigheten.
Så här långt är jag nöjd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar