Wiking Autorennen: Målgång och grill

Start och målgång för loppet skedde hos Kuus och Angelica i Rättvik. Där pågick samtidigt en veckolång VW camping kallad Rat Bay #7. Så vid prisutdelning och grillning träffades de bägge VW falangerna (buss camparna och old-speed fantasterna) samtidigt som det droppade in diverse bilar från Classic Car Week cruisingen som pågick precis utanför.

Här är ett exempel på ett gäng i VW-camping-kategorin med stilren 70-talsorange Ockelbo-buss.

Øystein kom på kvällen och inspekterade sin bil. Fez var lite orolig då bilen hade, låt oss säga, samlat på sig en hel del erfarenheter under rallyt och en tidigare backtävling. Øystein (i keps på bilden) verkade dock inte så bekymrad.

Sedan var det återigen dags för Danne att ropa till sig massorna för att hylla pristagarna.

Fez bekymrade min försvann när det stod klart att han hade snabbaste tiden på specialsträcka 3.

Rallyts totalsegrare blev Bengt som hade jämnast tid till, respektive från, Ljusdal. Stort grattis!

Under kvällen dök detta gamla svenska hembygge upp. Jag hann bara prata kort med ägaren, men skulle gärna vilja veta mer!

Med den grå spliten utlånad dök Øystein upp i sin Hebmüller coupé. En replika av en bil som aldrig hann byggas innan fabriken brann ned.

Det blev ett par omgångar på grillen och en massa VW prat. Någon idé att åka därifrån var det knappast då cruisingen korkat igen hela sta'n.

Wiking Autorennen: Resten av tävlingen

Körningen på travbanan var så inspirerande att jag vill dela med mig av ytterligare ett par bilder innan vi går vidare till resten av rallyt.

Först ut är Martin och hans oval när de blåser förbi på väg in i andra varvet.

Jag åkte med som co-driver i Bengts bil, men specialsträckan fick han klara av själv.

På vägen från Ljusdal åkte vi i konvoj en sträcka för att ingen skulle missa de mer spännande grusvägarna.

Under de 35 milen var det många tuffa bataljer. Här är det Patrik, i Dannes keramikgröna 60:a, som blåser om Bengt på insidan. …nej, givetvis skämtar jag. Större delen av rallyt gick på allmänna vägar, så alla gällande trafikregler följdes givetvis.

Magnus Okrasa 56:a är ett bra exempel på en trevlig old speed bil. 356-fälgar, dimljus, siffra på sidan och inte mycket annat extra. En viktig del i helhetsintrycket är ljudbilden som ges av dubbla förgasare med små luftfilter och ett fyrpipigt Abarth-system.

Wiking Autorennen: Specialsträcka 3

Nu är det dags att dyka rätt in i händelsernas centrum, nämligen specialsträcka 3. Inte bara serverades det en utmärkt lunch, det var också tidskörning på en grusad ovalbana.

Den här bloggens specialdiplom går till Danne som var snabbast runt banan med gjutet generatortorn. Zwittern framdrivs av en 30 hp motor, med sportavgas från Svensk Rörbockning som enda modifiering. Vinnaren sammanfattar hemligheten bakom framgången med: "Minst hjärna bakom ratten, och en hel del träning på grusvägar."

Hasse satsade hårt med sin 34 hp baserade 1385 cc motor. Reichert-insug, 34 PCI förgasare och ett högt komp hör till konceptet.

Bilarna fick chans att svalna medan ägarna svullade pytt. I förgrunden Henriks 58:a som han under sommaren lagt ned ett stort jobb på för att väcka till liv. Som den finsmakare han är blev det en 010 fördelare och en TK6A4 spole på 30 hästaren. En av stötdämparna tyckte dock väckning medelst rally var lite väl tufft efter 40 års dvala och valde därför att säga upp sig.

Paul från UK gasade friskt med sin soltaksoval. 1600N motorn gick fint. Han funderar dock på att ersätta den med en trimmad 30-hästare då han inte får delta i vissa veterantävlingar med "fel" fabrikat på motorn.

Fez drev på Øysteins split hårt och erövrade priset för snabbaste tiden. Motorn är en "modern" typ 1 motor med Sauer & Sohn insug och Solex 40PII förgasare.

En actionbild till på Olas oval. Judson-kompressorns lameller ger ett häftigt och annorlunda ljud.

Avslutningsvis samlades bilarna ihop för ett gruppfoto.

Sådärja. Då var det dags för återfärd mot Rättvik.

Wiking Autorennen, motorerna

Att lyfta på motorluckor är alltid intressant. På detta evenemang fanns alla de fyra klassiska trimsätten för 50-tals VW's representerade. Jag syftar då på Road&Tracks definition från 1957: Konventionell trimning, kompressor, Okrasa-kit eller Porsche motor.

Först ut är Magnus från Västkusten med sin Okrasa-konverterade 30-hästare. Han är nog en av de första i landet som fått ut en bil med Wolfsburg West kitet. Han har valt att bearbeta topparna för högre komp och sett över insugsrören. Fördelaren är en klassisk 010 och Abarth-kopie-dämparen gör att motorn får en gôtt ljud. Som att poppa jättestora popcorn riktigt fort.

Bengt H får representera den konventionella trimningen. Sedan jag skrev om den i bloggen är den uppdaterad med original fördelare, istället för 019, samt med en omslipad kam från JPM. Den ger lite extra vid toppvarv utan att tappa vridet i botten. Theo Decker piporna  till trots går motorn riktigt tyst med bara lite extra muller vid pådrag. 

Paul från England har valt Porsche-alternativet. Det är en 60 DIN hp 1600N motor från 1956. Ett mycket lämpligt val för en ovalruta. Att alla 60 var hemma visade Paul tydligt på specialsträcka tre.

Sist, men inte minst, har vi kompressormatning i form av en Judson-försedd ovalruta. Ola valde att köra utan motorlucka så vi kunde beskåda installationen in action. Det lilla luftfiltret fick vad det tålde.

Wiking Autorennen, starten.

Som utlovat kommer här ett bildreportage från Wiking Autorennen som gick mellan Rättvik och Ljusdal 31 juli 2014. Jag har delat upp det hela i flera delar med olika teman och postar vartefter.

Trots tidig morgon var det en pigg träffgeneral som ropade upp till förarmöte.

Efter Dannes möte infann sig initialt en stund av uppsluppenhet alltmedan kartor och dito noter studerades.

Trots det digra informationspaketet uppstod ändå ett och annat frågetecken. Efter en tids diskussion var alla tillräckligt upplysta för att ta sig till specialsträcka 1.

Startfunktionären Gösta från Enviken var tidigt på plats. Med sig hade han rallyutrustning och kartor från förra gången han tävlade i området. Det var 1957.

Hasse från Södertälje förevisar sitt hemliga vapen. Med magnettändning behöver man inte bekymra sig för att tändspolar och kondensatorer svimmar i rekordsommarvärmen.

Bilarna släpptes iväg en efter en. Här är det Fez, en av våra brittiska vänner, som vinkas i väg i lånad bil från Norge.