Bilden ovan är lite som en Brasselek i fem myror. En ska bort. Dessvärre är det Ghian som inte håller måttet. Prestandan var inget att skriva hem om ens på 50-talet. Men, hur mycket behövde den trimmas för att vara med i matchen? Nedan har jag tittat på några av dåtidens bilar och använt det lite trubbiga måttet vikteffekt* som grund i jämförelsen.
Original 30 hp DIN
I originalskick drar Ghian jämnt med småbilar som Ford Anglia, SAAB 93 och Morris Minor. Inget att skryta med för en sportcoupé kan man säga.
Okrasa TS1200
Med Okrasas toppar, och ett par dubbla förgasare, hamnar man rätt in i dåtidens medelklass. I varje fall ur prestandasynpunkt. Nu drar man jämnt med Volvo PV, Opel Rekord och Borgward Isabella
Okrasa TSV1300 + lite extra
För att nå upp till det sena 50-talets prestandanivå för inte alltför dyra sportcoupéer krävs nästan 50 hästar. Då är man i nivå med Porsche 356 Normale, Isabella TS och Alfa Romeo Giullietta Sprint. Inte ouppnåeligt, men precis utanför vad man når med de färdiga kiten för trettiohästaren.
Nu gäller det alltså att bestämma sig. Nöja sig med att hamna i nivå med mellanklassen, eller göra Ghian till den bil den borde vara? Ännu ett lyxproblem.
*Vikteffekt säger egentligen inte mycket om sportighet. Alla VW ägare som provkört en Volvo PV med B16 och 3-växlad låda kan intyga detta. Bilder och uppgifter från KAK's Bilistens årsbok 1957.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar