Teori och praktik

I teorin visste jag det mycket väl och det stod uttryckligen i reparationshandboken. Ändå gjorde jag fel.

Skruvförbandet som håller fast veven på svänghjulet i en VW är ingen riktigt bra konstruktion. Ett kort och stumt förband är inte speciellt förlåtande, i 30-hästarna har man dessutom blandat in en papperspackning. Problemet med packningar i papp är att de sätter sig. För att göra illa värre tar sättningen lite tid också. Drar man snabbt till nominellt moment så kan man tappa en betydande del av klämkraften efter de sekunder packningen tar på sig att finna sig till rätta.

Trots vetskapen om ovanstående shimsade jag in svänghulet, drog centrumbulten till vad jag tyckte lagom moment och mätte sedan. Spelet blev bra så jag monterade packboxen och drog denna gång till fullt moment. Lyckligtvis mätte jag en gång till och kunde konstatera att nästan hela spelet var borta. Efter en initial förvirring insåg jag mitt misstag. Packningen hade satt sig mellan första och andra dragningen. Bara att börja om.

Efter ett par omtag har jag nu 0,11 mm spel mätt efter slutmontage (fabriken säger 0,07  - 0,13, men Bengt säger att man inte skall gå under 0,10. Jag litar på Bengt). Nu hoppas jag svänghjulet sitter på plats för gott.

Fotnot 1: Fabriksmanualen säger att packningen är 0,15 mm och sätter sig till 0,10 mm. Men papp är inte precis ett precisionsmaterial, så det behöver inte gälla dagens packningar.

Fotnot 2: Jag tycker det är praktiskt att klämma fast indikatorklockan direkt på nedre pinnbulten så slipper man en massa leder som kan ställa till det.