Sist jag gjorde en längre paus med bloggen fick jag läsarklagomål på att jag inte aviserat att jag tänkte göra ett uppehåll. Därför tänkte jag bli bättre denna gång.
Jag tar alltså en bloggpaus under oktober med plan att återkomma efter det. Väl mött då!
(356:orna på bilden står och vilar sig utanför Häringe slott medan hussarna intar en bättre middag.)
Denna benvita Karmann Ghia tillverkad 3 oktober 1955 är, såvitt jag vet, Sveriges äldsta Ghia. Den huserar i Östhammar och har genomgått en total plåtrenovering på Fårbo bilplåt i Fagersta.
Jag önskar ägaren lycka till i färdigställandet av denna unika farkost!
I dag var det återigen dags för VW marknaden i Norrtälje. Som vanligt dök en del intressanta bilar upp. Själv tog jag mig dit i den egna bilen. Den nya motorn lufsade på bra på motorvägen, men var inte 100% smidig på lägre varv. När jag kom hem ställde jag om blandskruvarna, något jag borde gjort om redan efter jag justerade flottörnivåerna. Resultatet blev en mycket smidigare motor i de lägre varvtalen. Nåväl, här är några axplock av vad jag såg:
Denna fina 356A var begåvad med en SAAB Monte Carlo ratt. Ganska lik Nardi-rattarna, men den smala delen på slitsarna är bredare på SAAB:en. Hur som helst är denna ratt en personlig favorit!
Jag är normalt ingen "buss-kille", men denna trio såg bra ut ihop.
Fin korallröd 56/57:a. Plus i kanten för korrekt lackade fälgar!
56:a Ghia som byggts om någon gång i tiden med VW typ 3 bakljus. Nu i ett stolpe-in-på-besiktningen skick… Totalt tre lowlight kunde ses på mötet 56, 57 och 58!
Dags att utvärdera måluppfyllnaden i projektet. Bilden ovan är från ett två år gammalt inlägg där prestandamålen sattes upp.
I text löd målen så här:
1. Vid rödljuskörning i stadsmiljö skulle jag vilja kunna varva lite mer på tvåan för att komma upp i en vettig stadshastighet innan trean slängs i.
2. När jag ligger på fyran i 70 - 90 km/h och det kommer en seg backe så önskar jag att bilen gick att accelerera bättre utan nedväxling.
Nu varvar motorn glatt 4500 rpm på ettan till trean (räknat med 5-10% felvisning på hastighetsmätaren) och fyran är stark redan i 60 km/h. Dessutom kan man kryssa i 40 km/h på samma växel.
En vassare kam (eller utväxlade vippor) hade nog gett en fem hästar mer och en varvigare motor. Men, dels ville jag bygga motorn som VW skulle ha gjort dem och dels ville jag åt styrkan på lägre varvtal. Jag är mycket nöjd med motorns karaktär, den blev som jag ville ha den!
På theSamba kunde man igår läsa om vad som måste vara årets fynd. Det är veteran VW trimmaren "Mr. Okrasa" i Kalifornien som fyndat denna lågmilare i form av en 59:a Ghia coupé enägarbil med A-bromsar och en Denzel 1300 motor. För er nytillkomna läsare så var Denzel motorn det häftigaste som byggdes på VW block under 50-tal. Det är bara att gratulera!
Så, efter att ha eliminerat ett korkat fel går nu motorn riktigt bra, trots att jag bara är på grundinställning. Tomgången är jämn och förgasarna klarar av alla övergångar i varvtal och belastning fint. Den är stark redan på riktigt låga varv och orkar varva mycket mer än förut. Men, den går kallt och jag tror det går att locka fram mer bett med mindre huvudmunstycken och mer förtänding. Hursomhelst, jag är mycket nöjd så här långt!
Det är en mäktig känsla att starta upp en motor man byggt själv. Ögonblicket då alla tidigare döda mekaniska ting får liv är otroligt spännande. Hela tiden finns den närvarande i bakhuvudet: vetskapen att minsta fel man gjort kan innebära katastrof.
Fortfarande är jag i en tidig inkörsfas. Oljan är bytt en gång och jag försöker bestämma mig vad som behöver göras vad gäller bestyckning. Kloka människor råder mig att köra den på rullande landsväg. Det kommer jag säkert göra framöver, men först vill jag testa lite själv.
Intryck så här långt: Med den här motorn känns det som en helt ny bil. Betydligt rappare på gassvar och starkare redan från botten. Men, än så länge har jag bara gjort småturer. Jag har aldrig sträckt ut den ordentligt på landsväg, eller accelererat fullt genom växlarna. Den blev lite mer högljudd än jag trodde, så jag är glad att jag inte valde den ännu mer högljudda Abarth-kopian. Men, ljudet känns rätt för att accentuera den nyvunna sportigheten.
