Under 1957 tog de ett rejält omtag. En ny oljekylare lanserades som var både kortare och smalare än föregångaren, dessutom ändrade man tillverkningsmetod. Tydligen blev denna lösning lyckad och konstruktionen kom att följa typ 1 motorn fram till utgången av modellår 1970. Trots att volym och effekt ökades till 1500 cc och 44 hästar ansågs denna kylare räcka.
Vid en första anblick kan det tyckas märkligt att VW valde att minska kylarens kapacitet. Men, troligen är typ 1 motorns främsta termiska utmaning inte oljetemperaturen utan snarare de luftkylda topplocken. Den äldre typen av oljekylare fyllde upp i princip hela fläktkåpan vilket gjorde att toppen för cylinder tre och fyra bara fick uppvärmd luft och därför gick varmare. Speciellt treans cylinder fick då ett tufft liv.
Genom att introducera en fysiskt mindre kylare kunde man låta en del av luften passera runt oljekylaren och på så sätt få mer luft till vänstra cylinderbanken. Att oljekylningen blev lite sämre spelade nog mindre roll i sammanhanget.
Till höger på bilden ser ni original oljekylaren från min industrimotor. Det var den sista iterationen av den gamla modellen, där man försökte öka stabiliteten genom att fästa oljekylaren i fläktkåpans överkant med en M6 skruv. Den modellen fanns bara under några få månader från sent 1956 till tidigt 1957. Min plan är att låta den vila till förmån för den nyare modellen till vänster. Med högre kompression behöver jag så bra kylning av topparna som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar