En annan Ghia som inspirerat mig till det egna köpet är Gunnars bil. Jag såg den första gången för över femton år sedan då den stod parkerad i området jag bodde då. Givetvis lade jag en lapp under vindrutetorkaren med fråga om den var till salu. Det var den inte. Jag kom senare att lära känna Gunnar då vi under större delen av 00-talet var kollegor, så man kan säga att jag har kunnat följt Ghian sedan dess.
Sedan slutet av 90-talet har man alltså kunnat se Ghian på parkeringsplats nummer 32 under en stor del av året. Första gången jag såg den var lacken fortfarande blank, men efter all denna tid ute är lacken numer helt matt. Bilen verkar vara helt orörd och det är intressant att studera detaljer.
Ganska precis 10 år efter att jag lagt lappen under vindrutetorkaren upprepade jag min fråga lite försiktigt. Även denna gång utan resultat. Om jag skall hålla takten så är det dags för en ny fråga om fem år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar