Olika motorer har olika begränsningar. Vill man göra en moderat trimning gäller det att förstå vad som ger bäst utdelning för minst insats. De mer framgångsrika trimmarna på 50-talet verkar ha ansett att insugssystemet var 30 hästarens främsta begränsning. Med ett par rejält nästäppta toppar, och en enkel Solex 28 finns det massor att göra på det området. Kammen var således inte det första man gav sig på.
Tittar vi på våra historiska referenser, Okrasa och Porsche pre-A, samt sneglar lite på vad Bengt Holmén gjort i nutid, ser man att det går att komma ganska långt med originalkammen. Okrasa hade aldrig någon trimkam i sina kit för 30 mästaren. Inte heller fanns det som tillval i prislistorna. Porsche körde även de med standard VW-kammar i sina "Normale" motorer under pre-A-eran.
Nedan följer några exempel på 25/30 hp baserade motorer med originalkammar. Alla ger maxeffekt vid lite drygt 4000 varv:
- Porsche typ 369, 1949 - 1954 1,1 l, 40 hkr
- Porsche typ 506, 1951 - 1954: 1,3 l, 44 hkr
- Okrasa 1200 TS, 1956 - 1965: 1,2 l, 40-42 hkr
- BH-tuning, 10 hkr till, rev. 1, 2011: 1,2 l, 41 hkr
Jag vågar påstå att ovanstående ger en bra bild av vad originalkammen är kapabel till om den får bättre andningshjälp. Med tvångsmatning medelst kompressor (Judson, MAG etc.) kan man givetvis få ut ännu mer effekt ur originalkamaxeln.
Visst fanns det trimkammar på 50-talet, men det verkar inte ha varit lika vanligt som i dag. En av anledningarna kan ha varit att det med den tidens oljor blev problem med vevaxelsmörjningen när man tog ut effekten vid högre varvtal. Porsche gick runt det hela genom att använda sig av rullagrade Hirth vevaxlar i sina mer varvvilliga "Super"-motorer. Mer om det i ett senare inlägg.
Källor: Bengt H/boxerville.se, Auto Motor & Sport 22-56, Professor356/Porsche356klubb.se, Porsche 356 defined, a restorers guide to authenticy, Dr. B Jonsson, Bob@BBT/thesamba.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar