Typ 117 möter typ 506

I novemberrusket känns det bra att blicka tillbaks på sommarens bildskörd. Här ser vi Göstas soltakszwitter med Porsche 1300 motor på 44 hästar.

Motortypen kallades 506 och var Porsches andra "riktiga" motor. Med 44 hästar var den 10% starkare än den 1100cc stora typ 369 motorn. Från lanseringen i mars 1951 fram till oktober samma år var 506:an Porsches starkaste motoralternativ. Därefter tog typ 527 ledningen med 1500cc och 60 hästar.

Typ 506 fanns i tre olika utföranden. Den ursprungliga använde VW vevaxel med 64 mm slag i kombination med 80 mm cylindrar. Efter ett tag valde Porsche att standardisera på 74 mm slaglängd och 506/1 föddes. Med 74,5 mm i borr fick man en nästan kvadratisk motor med samma totalvolym och effekt.

Ersättaren, 506/2, hade samma tekniska innehåll, men nu instoppat i det nylanserade tredelade blocket. I augusti 1957 hade mänskligheten tydligen nått den punkt där man tyckte att 44 hästkrafter i en Porsche var lite för lite varför modellen lades ned.

PausGhia

I brist på mer informationsspäckade inlägg kommer här en Ghia bild ur egna fotoalbumet. Bilen på bilden är från 1956, Karmann Ghians första tillverkningsår. Fotot är tagen för många år sedan på Norrtälje VW marknad och om jag inte missminner mig kommer bilen och dess ägare från samma ort.

Excam

I ett tidigare inlägg skrev jag om 50-tals trimsystemet Excam framtaget av svensken Folke Mannerstedt. I mitt diabildsarkiv hittade jag detta foto på en av de få Excam delarna som finns bevarade. Bilden är tagen på Bug Run för drygt 10 år sedan då veteramtrimsveteranen Bengt H visade upp delar av sin samling.

Här ser man "vevaxeln" som ersatte kamaxeln. På vevtapparna red följare på fjäderbelastade stötstänger som sedan petade på en vippa vars form definierade kamprofilen. Denna påverkade i sin tur de vanliga viporna (se principskiss i mitt tidigare inlägg).

Man hade således flyttat kammens funktion upp till topparna, men istället för att, som på en vanlig OHC motor, ha en rem eller kedja som driver en roterande kam i toppen så används här fram och återgående stänger. En av fördelarna sades vara ett mindre slitage på delarna.

Det verkar finnas väldigt få delar bevarade och jag har ännu inte hittat några bevis för Excam motorer som fungerat väl en längre tid. Fler tips mottages gärna.

Fotnot: Den skarpögde noterar Folkes telefonnummer på reklambladet. För yngre läsare kan jag berätta att det varken är direktnumret via företagsväxeln, eller hans NMT mobiltelefonnummer. Före 1964 hade faktiskt hela Stockholm 010 som riktnummer.

Ghia-inspiration, del 3

Ytterligare en bil som inspirerade mig att skaffa Ghia var Lasse Mix papyrusgröna* 58:a cab. Jag hade förmånen att fota den vid två tillfällen, 2002 för den nu avsomnade brittiska tidningen Total VW, samt 2003 för svenska Wheels Magazine. Normalt sett återanvänder man bilder till artiklar ämnade för olika marknader, men Lasse hade uppdaterat bilen något varför det blev en ny fotosession.

Detta var min första egentliga närkontakt med en lowlight och det slog mig att den var snygg nästan oavsett vilken vinkel man stod i, eller vilken brännvidd man använde.

Att trimma 30 hästare var tämligen ovanligt vid den här tiden. Om man gjorde det så var det oftast Judson kompressorn som gällde. Just en sådan installerade Lasse, komplett med det aluminium scoop på huven som krävs för att luftfiltret skall få plats i en Ghia. För att förstärka sportigheten satte han på ett fyrpipigt avgassystem av Abarth typ från japanska Flat4.

Efter några säsonger sålde Lasse bilen och, som så många andra svenska lowlight Ghior på 00-talet, hamnade den på kontinenten, närmare bestämt Schweiz.

*Originalfärg var Amazonasgrön, men vid en omlackering 1978 bytte bilen kulör.

Övriga Ghia-inspirationsinlägg finner ni här: http://lowlightkaizen.blogspot.se/search/label/Ghia-inspiration

Petersens personalparkering

Ännu en scannad Kodachrome bild från min Los Angeles resa våren 1988. Hotellet vi bodde i låg mitt bland hårdrockklubbarna på Sunset Strip och, visade det sig, granne med Petersen Publishing byggnaden där Hot Rod Magazine huserade.

Givetvis smet vi dit och slog en lov på personalparkeringen. De flesta bilar var ganska tråkiga, men dåvarande chefsredaktören Pat Ganahls custom bubbla var en läckerbit. Jag tycker fortfarande den håller.

Vägval

Kommentaren till förra inlägget tarvar, om inte en respons, så åtminstone en förklaring.

Som brukligt är står man inför många livsval i slutet av sin tonårsperiod. Vilken typ av hobbyfordon man skall ägna sig åt till exempel.

Så länge det endast handlade om teoristudier i motortidningar kunde intresset variera brett, från gamla engelska MC, Hot Rods, Mustanger, Cal-lookers med mera. Men när det var dags för verklighet insåg jag att jag behövde begränsa mig till något som var praktiskt möjligt.

Det slutgiltiga valet av inriktning skedde under en resa till Los Angeles och valet föll på Volkswagen. Närmare bestämt den modell som i allmänt tal kallas ovalruta och som tillverkades mellan mars 1953 och juli 1957.

Eftersom resan var händelserik, och väl dokumenterad med Kodachrome 64 film, kommer jag säkert att återkomma till den i bloggen. Tills dess får ni njuta av dessa folkisar. Den vänstra är en representant för hur många gatkörda lookers såg ut, med mycket postorderdelar och ingen lucka. Den högra en typisk Kalifornisk veteranare där en sugkopps-Garfield och en radiostationsdekal lättar upp 50-tals utseendet.

Nyhämtad

Nu backar vi tiden 24 år och tre veckor, till juni 1988. Ovalrutebubblan i förra inlägget såg ut så här då. Den knasiga minen jag har är nog ett uttryck för insikten om allt jobb som komma skall. På bilden ser bilen finare ut än den var. I verkligheten var allt smådåligt.

Hämtningsexpeditionen var inte helt oproblematisk. Förutom det obligatoriska strulet att dra loss en bil som stått i 15 år så visade det sig att lastbilen vi tänkte ta bilen i, en Volvo FL10 djurtransportbil, hade en centimeter för smal öppning. Efter lite funderande, konstaterades att skärmarna ändå behövde bytas. Således såg vi till att ta rejäl fart för att låta tröghetsmomentet göra jobbet.

Kanske hade jag valt en annan lösning i dag.

Öppen verkstad

Så här kunde man byta motor på 80-talet. Domkraften lyfte inte högt nog, så vi grävde en stor grop i gruset för att få ur den skurna trettiofyra hästaren. Sedan bars den upp i kompisen R’s lägenhet där den placerades på parketten. För säkerhets skull lade han en tidning under.

Den seeblau 64:an såg fin ut, men skenet bedrog. Bilen hade inga direkta rosthål, men en stor del av de bärande delarna hade hållfasthet i nivå med fuktiga mariekex. Besiktningen gav den dock höga poäng. 56 närmare bestämt, fördelat på 28 tvåor. Det mesta var på rost och elfel, men även lite på bromsar och styrinrättning om jag minns rätt. R gav mig en fotostatkopia av protokollet. På något vis verkade han lite stolt över rekordresultatet.

Ghia inspiration del 1

Jag har gillat Ghior sedan jag först blev uppmärksammad på deras existens, men har tidigare inte gjort några allvarliga försök att få äga någon. Under åren har dock en del trevliga Ghior passerat och de har nog bit för bit skapat ett habegär.

Ett par av dessa var de smakfullt modifierade Ghiorna som Woffe byggde till sina tvillingars 18 års dag. En imponerande bedrift. Bilden är tagen på Fryshuset i samband med en bilutställning vårvintern 2007 och i bakgrunden lurar min röda ovalruta i dess enda framträdande utan kofångare.

I dag tillverkar Woffe fina reproplåtbitar till klassiska VW’s. Bland annat gör han luftintag samt nedre/bakre delen till framskärmarna för 56-59 Ghior. Adressen är: www.wolfparts.com

Freedom is just another word for nothing left to lose.

Ett tomt garage gav tillfälle att plocka fram rollern för lite målning och funderande. Ett alternativ var att inte ha någon hobbybil alls. Ett annat att skaffa en linjeskön europeisk coupé från mitten 50-tal till tidigt 70-tal. Efter en stunds funderande vann det senare alternativet. Frågan var bara vilken bil det skulle vara. Lotus Elan S2? Lowlight Ghia? MGB GT? Porsche 356/911/912/914? Typ 3 Ghia? Fiat Dino? Jag stod inför ett tvättäkta lyxproblem.

Inledning: insikten.

Efter 20 år med samma hobbybil hade insikten smugit sig på. Min 56:a bubbla var inte spännande längre. Entusiasmen räckte inte ens till att plocka ihop den efter en reparation och den blev stående en hel säsong. Det kändes som jag vänt ut och in på den flera gånger. Jag var inne på min andra inredning, andra växellåda, andra motorkonfiguration och tredje uppsättningen hjul. Nu var den som jag ville ha den. Den var äntligen klar. Dags att sälja. På bilden rullar den i väg med ny ägare. Kvar står jag med ett tomt garage, fullt av nya möjligheter.