På theSamba kunde man igår läsa om vad som måste vara årets fynd. Det är veteran VW trimmaren "Mr. Okrasa" i Kalifornien som fyndat denna lågmilare i form av en 59:a Ghia coupé enägarbil med A-bromsar och en Denzel 1300 motor. För er nytillkomna läsare så var Denzel motorn det häftigaste som byggdes på VW block under 50-tal. Det är bara att gratulera!
Så, efter att ha eliminerat ett korkat fel går nu motorn riktigt bra, trots att jag bara är på grundinställning. Tomgången är jämn och förgasarna klarar av alla övergångar i varvtal och belastning fint. Den är stark redan på riktigt låga varv och orkar varva mycket mer än förut. Men, den går kallt och jag tror det går att locka fram mer bett med mindre huvudmunstycken och mer förtänding. Hursomhelst, jag är mycket nöjd så här långt!
Det är en mäktig känsla att starta upp en motor man byggt själv. Ögonblicket då alla tidigare döda mekaniska ting får liv är otroligt spännande. Hela tiden finns den närvarande i bakhuvudet: vetskapen att minsta fel man gjort kan innebära katastrof.
Fortfarande är jag i en tidig inkörsfas. Oljan är bytt en gång och jag försöker bestämma mig vad som behöver göras vad gäller bestyckning. Kloka människor råder mig att köra den på rullande landsväg. Det kommer jag säkert göra framöver, men först vill jag testa lite själv.
Intryck så här långt: Med den här motorn känns det som en helt ny bil. Betydligt rappare på gassvar och starkare redan från botten. Men, än så länge har jag bara gjort småturer. Jag har aldrig sträckt ut den ordentligt på landsväg, eller accelererat fullt genom växlarna. Den blev lite mer högljudd än jag trodde, så jag är glad att jag inte valde den ännu mer högljudda Abarth-kopian. Men, ljudet känns rätt för att accentuera den nyvunna sportigheten.
Looking at the April 1957 issue of Hot Rod Magazine we find yet another Okrasa installation in a Ghia. This is the Empi demo car and the installation was probably made already in 1956. It is similar to the earliest German installations shown earlier, but this time it is based on a post-Aug 1955 engine.
As mentioned earlier the Okrasa installations for Karmann Ghias did evolve during the years. In the 1957 Carl Theodor Kleine VW accessories catalogue an installation is shown that is in-between the 1956 and the 1958 versions showed in the earlier blog-post.
My guess is that the catalogue was made late 1956 or early 1957), before the introduction of the TSV1300. As can be seen the installation has the "newer" style routing of the ignition cables and the rear mounted balance tube. However, the installation show no oil filter and the air filters are of the older Knecht type.
Also note the position of the coil that differ from all three previously shown. Looks neater according to me.
1956 installation of the Okrasa kit in a Karmann Ghia
Already in the 1950's it was obvious that there was a gap between appearance and performance in the Karman Ghia coupé. One of the ways to close this gap was to add an Okrasa performance kit to the flat four in the back. In this blog post we will look closer to the installation of such kits in the Ghia.
The picture above, from the 1956 test in Auto Motor und Sport, shows what is probably a very early installation. The engine seems to be a pre-August-1955 unit so if it's the original engine of the car, this is a very very early Ghia. But, the engine could of course have been swapped.
A couple of things differ from later installations:
- The equalizer tube between the intakes runs in front of the fan shroud.
- The air filters are of the Knecht brand, just as for the "original" Okrasa kit.
- The oil filter is placed in a tilted position in front of the fan shroud.
- The ignition cables seems to have no support
1958 installation
If we move to 1958 and a test of the TSV 1300 kit in the same magazine the equalizer tube have now moved to the back of the fan shroud. Also, the original cable conduits are being used. The air filters are now of the brand Mann, probably because Okrasa wanted as light weight air filters as possible to avoid problems running on bumpy roads with the swan neck air filter fittings.
Fitting instructions from the early 60's
The last picture comes from a fitting instructions from the early 60's. It looks similar to the 1958 installation, but now the oil filter is on its own stands to the left of the engine. A much better solution for cooling and serviceability,
In all three installations the stock distributor with combined mechanical and centrifugal advance is used. It was only with the introduction of the Okrasa kit for the 34/40 hp engines that all centrifugal distributors were used.
Februari numret av Ultra VW är ett måste för old-speed fantasten. En tur till närmaste presspecialist, eller ett klick på tidningskiosken i iTunes rekommenderas.
Del två av Speedfathers artikeln är verkligen intressant. Bland annat får man läsa om att 207,5 km/h är den snabbaste uppmätta tiden för en VW motor med integrerat generatortorn på flygande kilometern. Dessvärre blev det aldrig uppbackat då en slirande koppling ledde till övervarv på Pepco kompressorn. Detta och mycket kan man läsa i artikeln som bjuder på totalt fem sidor hårdkokt old speed.
Som bonus finner man också en härlig Rometch med Okrasa-motor i en annan artikel. Trevlig läsning!
Bloggkollegan Niklas tipsade mig om att det fanns trevliga Ghiabilder på Roskilde Rings facebookgrupp. Mycket riktigt, där finner man en stilig lowlight i tävlingsutförande, det vill säga: Minus navkapslar, plus extraljus och stor kromad tuta. Den är i gott sällskap med en 356A och en ovalruta. Kan vi gissa att bilden är tagen tidigt 60-tal?
Vi tar en bild till för att njuta av att VW'n håller en Simca Aronde stången på Roskilde Ring. Simcan hade 1300 cc och 48 hästar i original, men vägde något mer. Ghian var gissningsvis bättre i kurvorna och om motorn var trimmad borde den franska sedanen inte utgjort något större problem.
Earlier I asked the readers regarding the background of the "special alloy high compression heads" that was advertised in the Okrasa price lists in the 50's.
The information I've got so far is that these heads were made to go with special Weber carburators and that only a few were ever made. Aside of the bread-and-butter Okrasa kits (16 000 made in total according to one source), they also made low volume stuff for racers. The hi-comp heads were probably in this category. If you ever find such heads they are definitely in the rarest-of-the-rare category!
The picture shows the Okrasa Ghia used at Econo motor as a demo car. From Hot Rod Magazine, April 1957. It has nothing to do with high compression heads. It's just a nice picture.
Att det på 50-talet inte var helt ovanligt att utrusta Karmann Ghior med starkare motor från Porsche eller Okrasa har vi sett tidigare i bloggen. Men, en sådan här tydlig skyltning har jag inte sett på något annat exemplar. Här råder inget tvivel om vilken motor som vilar i andra änden.
Bilen på bilden togs in till Australien av den lokale Okrasa agenten Mirek Craney. Gissningsvis är året 1957 och det verkar som bilen precis lastats av båten. Mirek kom ganska snart att använda Ghian som förlaga till sin egentillverkade sportbil kallad Ascort (se tidigare blogginlägg). Denna fick givetvis också fick en Okrasa TSV1300 motor.
Var lugna. Någon oskön skyltning som denna lär aldrig dyka upp på min S-Ghia.
1962 års upplaga av "3 Hour Naomi Lake Grand Prix of Endurance" hade god uppslutning, 46 bilar av 19 olika märken, och förare ända från Ohio och Virginia, hade samlats på den frusna sjön i Pennsylvania.
Bland deltagarna finner vi Dr. Schleutermann i en Lowlight Karmann Ghia. Tack vare en Porsche Super 90 motor, med dito bromsar och fälgar, hade han lyckats erövra sju pokaler på asfalt. På is gick det sämre, den starka motorn var inte till någon nytta då fäste saknades. Ghian kom inte ens på pallplats och klassen vanns av en Volvo 122S (Amazon) med den då nya B18 motorn.
Den dagen fick doktorn nöja sig med att ha startfältets snyggaste bil.
Kustom Karmann löd rubriken i Foreign Car Guides januarinummer 1960. Här har vi ännu ett exempel på en så kallad klubb-bil. Även denna med Porsche 356A motor och bromsar. Klubben i detta fallet var Chicago sektionen av S.C.C.A (Sports Car Club of America) där ägarparet Clarke and Ruth Cooper var aktiva.
Man kan gissa att ägarna var goda kunder hos en ytbehandlingsfirma. Allt på motorn, domkraft, verktyg och mycket mer, hade fått smaka på krombadet. Interiören var också påkostad med Globe plåtsollucka, 16" Derrington träratt, röd läderklädsel och 356 instrument. Som inte det var nog hade ägarparet försett den med höjdmätare, kompass, Halda speed pilot, klocka i rattnavet samt dubbla kromade brandsläckare.
Hjulen var uppiffade med heltäckande kromringar med ovala hål samt däck med vita sidor. Annars så är det nog det centralmonterade extraljuset och det unika påhänget på kofångaren som sätter karaktären på den här bilen.
De sportbilsintresserade ägarna hade en sportbil av ett ädlare märke att köra race med, men även deras Karmann Ghia vann priser, om än för skönhet snarare än prestanda. Artikeln nämner vinst i Concourse d'Elegance vid Elkhart Lake i juni 1958 som en höjdpunkt. Klart man tar hem segern när man har en fin gråmetallic lowlight Ghia med röd skinninredning!
Under sent 50-tal var importbilar fortfarande rätt exotiska i USA. Dessa kördes främst av välutbildade och lite progressiva personer på öst- respektive västkusten. De mest entusiastiska engagerade sig i klubbar som: V.W.C.A (The Volkswagen Club of America), P.C.A (Porsche Club of America och F.C.C.A (Four Cylinder Club of America).
Klubblivet hade sitt ursprung i det sena 40-talet och cirkulerade då främst kring brittiska sportbilar. Det var amerikanska soldater som tog med sig en fascination för dessa bilar när de återvände från sin stationering i England efter krigsslutet. När sedan importen av VW och Porsche kom igång ordentligt under senare delen av 50-talet så anammade även ägarna av dessa klubbkulturen.
Karmann Ghian kom att bil en populär bil i dessa sammanhang och många ägare lade ned mycket tid och pengar på sina bilar. Bilen ovan byggdes om i "klubbstil" redan som nästan ny. De mest uppenbara förändringarna är en 1956 års Porsche 1600 S motor på 75 hästar, 356A bromsar och Dayton knock-off wire wheels.
Mr. Edmonson var en försäljare på ett Kemiföretag i South Carolina som 1959 köpte en Karmann Ghia för sina tjänsteresor. Det tog inte lång tid att upptäcka att bilen inte riktigt hängde med i önskat tempo, varför han försåg den med Judson kompressor och fyrpipig Abarth dämpare.
Efter tjat från hans som tog de Ghian till den lokala dragstrippen för att se tävlingarna, men istället för att vara åskådare hände det sig att han hamnade bland de tävlande istället. Det slutade med klasseger och blodad tand.
1959 och 1960 tävlade far och son framgångsrikt med den kompressormatade Ghian, samtidigt som den agerade tjänstebil i veckorna. Åren därefter vidtog ett experimenterande med mer trimmande, där Okrasa toppar, dubbla Solexar, strokade vevaxlar och Weber kammar var viktiga bitar.
Draggin' Grandpa och hans Ghia är ändå kanske mest berömda för att ha figurerat en hel del i marknadsföringssammanhang. Bilden ovan är från en katalog över Webers kamsortiment, men mer känt är nog det hyllningsbrev som Mr. Edmonds skrev till Judson, något som sedan flitigt användes i fabrikens reklam.
1963 såldes bilen och familjen Edmonsons tävlingskarriär var över. Men, historien slutar inte där. Läs mer här:
