Dogmen fastställs.

Även en originalare behöver en riktlinje. Val av tillbehör, detaljer, färg och annat, gör att en tidstypisk veteranabil kan förmedla helt olika intryck. Jag kände behov av en dogm, en riktlinje, att följa i den långsamma förbättringsprocess jag nu påbörjat.

Höjningen av fjädringen var ett första ställningstagande, men nu behövde inriktningen förfinas ytterligare. Efter lite funderande blev svaret att bilen skulle motsvara hur en svensk Ghia såg ut några år in på 60-talet. Inga gulliga 50-tals tillbehör, ingen extra sportighet utan istället ett något kärvt bruksstuk. Tidstypisk, tilltalande och tillförlitlig blev ett passande mantra.

Den stilistiska linjen var nu klar. Men, sensommaren var varm och de flesta punkterna var avbockade från den akuta listan, så det var ingen brådska med ytterligare förfiningar. Jag hade en väl fungerande veteranbil.