Snöpligt slut

Situationen var inte så illa, jag hade ingen brådska. Eftersom jag gillar detaljer ägnade jag lite tid åt att lära mig mer om de sena 356:orna och det blev även en trevlig utflykt med 356:an till Rättvik där första ägaren hälsades på.

På hösten slutade det hela snöpligt. Bilen råkade ut för en olycka och hamnade för försäkringsreparation. Det ena gav det andra och till slut hade den hellack, nya gummilister, nya stötdämpare m.m. När våren kom var den fin, faktiskt jättefin. Men, nu var förbättringsmöjligheterna färre och bilen kändes lite för fin att köra till affären med, eller att ha i garaget tillsammans med barnens cyklar. Jag ville ha en bruksveteranare, inte en samlarbil. Så, när jag väl blev erbjuden att köpa bilen valde jag att passa.