Så här kunde man byta motor på 80-talet. Domkraften lyfte inte högt nog, så vi grävde en stor grop i gruset för att få ur den skurna trettiofyra hästaren. Sedan bars den upp i kompisen R’s lägenhet där den placerades på parketten. För säkerhets skull lade han en tidning under.
Den seeblau 64:an såg fin ut, men skenet bedrog. Bilen hade inga direkta rosthål, men en stor del av de bärande delarna hade hållfasthet i nivå med fuktiga mariekex. Besiktningen gav den dock höga poäng. 56 närmare bestämt, fördelat på 28 tvåor. Det mesta var på rost och elfel, men även lite på bromsar och styrinrättning om jag minns rätt. R gav mig en fotostatkopia av protokollet. På något vis verkade han lite stolt över rekordresultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar