Originalmotorn i min bil blev inte långlivad. Ursprungsägarinnan berättar att hon lämnade bilen för oljebyte hos den lokala bensinmacken i Uppsala en dag under tidigt 60-tal. Normalt sett var det Volkswagen återförsäljaren G.Persson Bil som skötte om bilen, men nu hade hon lite bråttom och valde en enklare lösning. Nu visade det sig att den unge killen på macken visst glömde någonting. Så, när sjuksköterska H. Petterson åkte i väg kom hon inte långt. Motorn var förstörd.
Vilken motor som då hamnade i bilen är oklart, troligtvis en 30 hästars utbytesmotor. Teoretiskt sett kunde det också varit en 34 hästare, men det håller jag för mindre troligt.
Motorn som sitter i bilen i dag är just en 34 hkr från 1962. Min gissning är att detta är den tredje motorn och att den hamnade i bilen sent 70-tal, eller tidigt 80-tal. Detta är då den motor som suttit längst i bilen.
Min dogm är att hålla bilen i ett utförande som motsvarar hur en svensk 58:a Ghia kan ha sett ut några år in på 60-talet. Ur den synvinkeln passar motorn in, även om den inte är av originaltyp. Men, installationen hade lite för mycket OK-gör-det-själv-hall stuk över sig. Vid köpet hade den ett batteri i vit plast, färgglada elanslutningar, pappluftfilter samt slangar och klämmor från bensinmackens sortiment. Något behövde göras, så operation motorrumsstädning inleddes.
Slangar och slangklämmor är nu av originaltyp. De köptes hos CSP i Hyllinge och var inte dyrare än skräpet på macken. Ghia luftfilter från 1962 lyckades jag snubbla över av en slump och Biltemas svarta 6V batteri smälter bra in i miljön. Omkrimpning samt krympslang fixade elen och laddreläets kåpa fick ett lager svart sidenmatt. Slutligen lackade jag om det röda. Motorutrymmet är långt ifrån toppsnyggt, men nu vågar man åtminstone kolla oljan i närvaro av andra människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar