Fördel med fördelare

I den tidigare nämnda "10 hästar till"-tråden på Boxerville så förekom en debatt kring huruvida en ren centrifugalfördelare var att föredra på en dubbelförgasarmotor, kontra en kombinerad centrifugal/vakuum som 30 hästarna hade i original.

Eftersom vi pratar veterantrimning anser jag att den historiska aspekten är överordnad den tekniska. Därför är det intressant att att se vad VW och Porsche själva använde. I begynnelsen hade alla modeller rena centrifugalfördelare, men i och med 30 hästarens introduktion december 1953 fick typ 1 en kombinerad vakuum/centrifugalfördelare. Bussen, liksom Porsche, fortsatte med den tidigare lösningen.

Vid en första anblick kan det tyckas märkligt att sportbilen och lastbilen delar lösning, men tänker man efter är det inte så konstigt. Likheten med att köra en bantävling, och att sega uppför en backe med ett fullastat skåp, är att motorn körs på fullgas under en stor del av tiden. En personvagn, som bubblan, tillbringar en större del av sitt liv på delgas och får då en större fördel av en den belastningsstyrda tändförställning som vakuumklockan ger.

Nästa hållplats i denna historiska utflykt är givetvis Okrasa. Tittar man i instruktionerna för kitet till 30 hästare så var det tänkt att man återanvände vakuum/centrifugalfördelaren. Huvudanledningen var gissningsvis att hålla nere totalkostnaden för kunden. I de flesta 50-talsbilder av Okrasa installationer är vakuumdosan synlig, detta gäller även de "enklare" trimkiten med dubbla 28:or. Således tycks det ha varit klart vanligast att originalfördelaren behölls när man trimmade sin VW.

I dag har vinden vänt. Nästan alla nybyggda veterantrimmotorer har rena centrifugalfördelare. Inte ens de som bygger fina motorer med NOS-delar väljer Okrasas ursprungslösning (se www.okrasa.com tex). Hur som helst, problemet är tämligen akademiskt. Vill man ha Porsche stuk, väljer man centrifugal. Vill man efterlikna hur VW's verkligen trimmades på 50-talet så fungerar originalfördelaren bra.