Norrtälje VW marknad 2015

I dag var det återigen dags för VW marknaden i Norrtälje. Som vanligt dök en del intressanta bilar upp. Själv tog jag mig dit i den egna bilen. Den nya motorn lufsade på bra på motorvägen, men var inte 100% smidig på lägre varv. När jag kom hem ställde jag om blandskruvarna, något jag borde gjort om redan efter jag justerade flottörnivåerna. Resultatet blev en mycket smidigare motor i de lägre varvtalen. Nåväl, här är några axplock av vad jag såg:

Denna fina 356A var begåvad med en SAAB Monte Carlo ratt. Ganska lik Nardi-rattarna, men den smala delen på slitsarna är bredare på SAAB:en. Hur som helst är denna ratt en personlig favorit!

Jag är normalt ingen "buss-kille", men denna trio såg bra ut ihop.

Fin korallröd 56/57:a. Plus i kanten för korrekt lackade fälgar!

56:a Ghia som byggts om någon gång i tiden med VW typ 3 bakljus. Nu i ett stolpe-in-på-besiktningen skick… Totalt tre lowlight kunde ses på mötet 56, 57 och 58!

Vad händer?

En och annan läsare kanske undrar vad som hände efter uppstarten. Jo, dessvärre visade sig att jag inte testat generatorn ordentligt, så någon laddning blev det inte. Ingen stor sak att fixa, med många andra saker på agendan har Ghian fått vila en stund. Men, snart så!

Laddning av livlinan

Titeln på denna blogg innehåller ordet "Kaizen", det japanska ordet för ständig förbättring. Ursprungstanken var nämligen att innehållet skulle kretsa kring ständiga förbättringar på en rullande veteranbil. Nu har bloggen delvis utvecklats annorlunda, men här kommer i varje fall ett inlägg i den tänkta andan.

Nya tider ger nya krav. Skall man introducera en modern bekvämlighet i sin 50-talsbil så tycker jag möjligheten att ladda mobilen står högt i kurs. Lyckligtvis är USB standarden 5 V vilket gör det enkelt att implementera på en 6 V bil. Jag köpte en färdig lösning från signaturen Frederik på Boxerville för 70 kr, vilket kändes som en enkel och prisvärd start.

På min ex-56:a bubbla installerade jag i slutet av 90-talet ett cigarettändaruttag (12V) i handskfacket. En bra lösning då dåtida mobiler saknade en gemensam laddstandard som USB har blivit. Den här gången ville jag inte göra åverkan på det Ghia unika handskfacket, så askkoppen blev nästa tanke. Den är samma som i ovalrutor och i 60-tals Ghior, så det är ingen unik detalj men gör åverkan på.

Nackdelen med att montera saker i askkoppen är dock att den rör sig utåt i en svängande rörelse och att den har metallflärpar i sig som är i vägen. Lösningen blev att:

- Ta upp ett stort hål i baksidan av askkoppen, samt hål för kablarna i dess ytterhölje

- Lägga kabeln i en loop i botten så den kan ta upp rörelse under stängning och öppning.

- Smältlimma fast USB uttaget i sidan (med lågtemp smältlim för att inte skada komponenterna).

- Slutligen: installera en platt neodymmagnet som säkerställer att luckan blir riktigt stängd.

Som det ser ut verkar det funka. Återkommer med rapport om det inte gör det.

Besiktningsdags

Då var det återigen dags för kontrollbesiktning. Nästa gång jag besöker dessa lokaler så blir det registreringsbesiktning med starkare motor och bättre bromsar är det tänkt.

356A trummorna ligger renoverade, allt som behövs är att knacka i lagerbanor, samt skaffa brickor till bakaxelmuttrarna. 1295 cc motorn är också nästan klar. Jag behöver bara tillverka nya armar till förgasarna och fixa en bränsleledning.

Men, det får bli senare.

Bättre uppförande

Som ni kanske kommer ihåg monterade jag en styrdämpare tidigare. Efter några mils provkörning inbillar jag mig att bilen känns lite stadigare i högre farter. Ingen natt-och-dag skillnad, men ändå.

Nästa punkt var det faktum att bilen nigit asymmetriskt vid hastiga inbromsningar. När jag gungat på bilen har stötdämparna verkat OK och av utseendet att döma byttes de när bilen renoverades i slutet på 90-talet. Men, trots det så kändes det inte bra. Jag misstänkte att nigningen var orsaken till att bromsarna drog lite snett när man bromsade hastigt.

Så, nya stötdämpare införskaffades hos Custom i Hyllinge. Bytet gick snabbt och på högersidan brydde jag mig inte ens om att ta av hjulet. Men, när jag provade de gamla stötdämparna så visade det sig att den vänstra hade luft i sig. Något som avhjälptes med den luftningsprocedur man skall göra innan montering. Troligtvis har alltså den vänstra stötdämparen monterats av någon som inte läst instruktionerna innan. Nigningen jag kände var alltså beroende på luft i stötdämparen och det var därför den funkade fint efter den initiala dippen.

Nu har jag lärt mig någonting och har ett par bättre begagnade stötdämpare över.

Signalen blinkar röd

Som tidigare nämnts i bloggen hade tidiga Ghior gulorange bromsljus, något som verkar förvirra mina medtrafikanter. Inte alla förstår att ett fast brandgult sken betyder inbromsning.

Nu har jag tröttnat på att nästan bli påkörd hela tiden och skaffat helröda bakljusglas från VWCustomSpeedParts i Hyllinge. Dessutom har jag sedan tidigare bytt blink/bromsljus lamporna till 6V LED diton, samt kompletterat med ett elektroniskt blinkrelä (från CTA-service i Norrtälje). Nu hoppas jag på bättre förståelse från mina medbilister framöver.

Jag har tidigare skrivit en del om signalljus och Ghior, se: http://lowlightkaizen.blogspot.se/search/label/Signalljus. Min Ghia hade helröda bakljusglas i original, vilket syns på en av bilderna i de länkade inläggen De röd/brandgula 56/57 glasen hamnade troligtvis på bilen under 80- eller 90-talet.

Bättre broms

Trots att en uppsättning 356A bromsar väntar i kulisserna så får det bli en uppdatering av Ghians befintliga bromssystem. För att lyxa till det lite kostade jag på mig en ny Ate hjulcylinder från Custom och Speed Parts i Hyllinge.

Lustigt nog visade det sig att luftningsnippeln var avbruten på den gamla hjulcylindern. Något jag inte sett förut eftersom jag inte rört bromsarna under de fyra år jag ägt bilen. Man undrar hur det gick till sist den luftades.

Årets första tur

Tittar man på Facebook var jag inte ensam om att ta en tur i det strålande vårvintervädret (får man kalla det så)? Skönt var det och villagatorna var så välgrusade att man lätt kunde köra med uppställ i kurvorna.

Norrtäljemarknaden 2014

Med en fullpackad träffkalender är det ibland svårt att välja. Dragracing på Kjula, med 15-talet VW's, eller VW marknad i Norrtälje. Mitt val föll på det sistnämnda. Kul att träffa gamla och nya bekanta, men det blev inte mycket handlat.

Först ut en bild på egna fordonet i fint Ghia sällskap. Bägge är tillverkade 1957. Den bortre i januari och min i november.

Den här 55:a Pre-A Porschen gjorde min dag. Otroligt läckert ekipage. I bakgrunden syns fan-cluben beundra den något nyare Super 90 motorn.

Vi tar en bild till. Denna bil är en sen pre-A vilket innebär att den kom från fabriken med det 3-delade Porsche blocket istället för det VW-baserade 2-delade som man vanligtvis förknippar med pre-A.

Ex VWHK presidenten Pelles Dannhauer & Strauss från 1953 har jag sett ofta på träffar. Så ofta att man ibland måste ta en extra titt för att förstå hur unik och välbyggd den verkligen är. Ett sådant här ekipage får man aldrig ta för givet.

Denna Karmann cabriolet, tillverkad sent 1950, gjorde entré med en alldeles ny ägare. Tidigare innehavare anlände till träffen i en praktisk lyxbuss istället. 

Tisdagsträff på Sundby gård

I tisdags tog jag en tur med Ghian till Sundby gård. I sällskap hade jag tre bekanta med färgmatchade italienska skönheter. Svart och rött var kombinationen för dagen.

Väl där konstaterade vi att vi knappast var först. En grov överslagsberäkning stannade på c:a 500-600 hobbybilar. Mycket amerikanskt, men även en hel del annat.

En av kvällens stora behållningar var att se den T-hot som den forne Wheels-redaktören Sture Torngren byggde i mitten på 60-talet. Bortsett från kompressorn ser den ut som när den presenterades för 48 år sedan. Vet ej vem som äger den i dag, Men all heder till denne som behåller ursprungsutseendet.

Olika bilträffar har olika balans mellan biltyperna. Det som slog mig på denna träff var mängden Ford/Mercury från 1941-1948. Jag tror aldrig jag sett så många sådana samlade på ett ställe förut. Denna vackra 41:a Ford coupé får representera den gruppen.

Denna Triumph TR3:a kändes helt rätt. Ekerhjul, British raring green och pepitarutiga skydd till extraljusen. En generationsfrände med många av mina favoritbilar som 356A och lowlight Ghia.

Fords sidventils V8:a (1932 - 1953) har länge varit föremål för veterantrimning. Man kan väl säga att detta är Hot Rod världens svar på vår 30-hästars trimning. Eller tvärtom. Snyggt med flänsade Offenhausertoppar hur som helst.

Härligt minimalistisk interiör i denna Fiat Toppolino. Skönt med lite europeiskt bland allt amerikanskt.

Totalt sett var det en trevlig kväll. Åker jag dit igen skall jag försöka komma tidigare. 17:00 startar träffen och redan 19:30 börjar strömmen vända åt andra hållet.

Nytändning del 2

Då bloggen fokuserats på motornörderi så har själva ursprunget till bloggen, Karmann Ghian, glömts bort lite. Som kompensation kommer här en bild på Ghian nytankad och med nya tändstift.

Nytändning

Detta var tänkt att bli ännu en nördig betraktelse av de maskindelar som till slut bildar en motor. Men, stiften jag köpte på lunchen hamnade inte i Okrasatopparna utan i den motor som idag driver fram min Karmann Ghia.

Med nya stift, och en liten upptoppning av övriga tänddetaljer blev Ghian märkbart piggare. Bättre gassvar och ökad varvvilja gjorde kvällsturen lite roligare. Dock lite pinsamt att jag gör det först nu. Men, bättre sent än aldrig.

Nu en kortversion av nörderierna som gick ut på vilka stift som användes historiskt:

- Okrasa monterade Champion L87Y, eller L85, i sina utbytesmotorer under tidigt 60-tal.

- Porsches 1300 cc typ 506 motor hade Bosch W225T1

- "Souping the VW engine" förordar Bosch W225T1 för all-round och W240T1 för hård körning.

- Original VW typ 1 hade Bosch W175T1 (men i min Ghia hade nå'n stoppat in 145:or. Varför?)

Jag tror nästan jag kan lova ett nytt kapitel om tändstiften framöver, men detta får räcka denna varma kväll.

VWHK träff

I dag hade Volkswagen Historiska Klubben en vårträff i Haninge. Ghian var på plats och lyckades till och med kamma hem en liten pokal.

Det var en trevlig, välarrangerad och lagom stor träff. En eloge till arrangörerna! Enligt uppgift blir det en uppföljare sista lördagen i april 2015.

Lustigt nog var samtliga bilar runt Ghian av samma typ som jag själv tidigare ägt: VW Scirocco II, VW 1200 1956 och VW1303S 1973.

Gott Nytt År

Gårdagens bilutflykt var tänkt som årets-sista-Ghia-tur, men eftersom den inträffade efter vintersolståndet känns det trevligare att se den som vårens första tur. 

Hur som helst önskar jag alla bloggläsare ett gott nytt 2014!

Åttan äntligen uppe!

Jag har irriterat mig på att sjuan som visar 10 000 km siffran saknar lite färg. Därför har ett av målen för Ghia-säsongen vara att jobba bort denna. Lyckan var stor när åttan segade sig upp och visade sig ha färgen intakt!

Målet är uppnått, men jag hoppas ändå få lite körtid under brittsommaren. Men, måste det bli mörkt så fort?

Prestandamål i projektet

Tidigare skrev jag om vikten av "stuk och ljud" över mätbara prestanda. Även om det är sant så finns det faktiskt driftfall då jag önskade att Ghian var lite hurtigare. Ett par exempel är:

1. Vid rödljuskörning i stadsmiljö skulle jag vilja kunna varva lite mer på tvåan för att komma upp i en vettig stadshastighet innan trean slängs i.

2. När jag ligger på fyran i 70 - 90 km/h och det kommer en seg backe så önskar jag att bilen gick att accelerera bättre utan nedväxling.

Den första punkten är lättast. Lite mer flås i topparna, eller överladdning, gör det möjligt att få bort astman över c:a 3400 rpm. En "10 hkr till"-fix, eller ett Wolfsburg West Okrasa-kit klarar den biffen.

Den andra punkten, bättre segdragning på fyran, är svårare. Alternativen ovan ger sina största bidrag vid högre varv och ganska lite under 3000 rpm. Men det finns några alternativ:

a) överladdning

b) större slagvolym

c) ändrad utväxling på fyran

Mina funderingar går åt att öka slagvolymen något och kombinera med en numerisk högre fyra (se tidigare inlägg om utväxlingar). En varvigare fyra borde också ge möjlighet till en högre toppfart som en extra bonus. Egentligen hade jag tänkt att lämna växellådan oöppnad, men det är svårt att förneka att en 0,89 fyra skulle ge en mer harmonisk drivlina. Vi får se hur det blir.

Automobilhistoriska klubbens VW/Porsche special

I måndags tog Ghian och jag en tur till fiket bakom Eriksdalsbadet för AHK's måndagsträff som denna gång hade VW/Porsche-tema.

Variationen av hobbybilar var väldigt trevlig med alltifrån Renault CV4, 20-tals skrindor, nyare Corvetter och engelska sportbilar. Temat hade dessutom lockat till sig fyra Porschar och lika många VW's.

Ghian fick fint sällskap, men Ingemars 356C cab utglänste min med flera tiopotenser. Nästa gång skall jag parkera vid en mindre välputsad bil.

...och bilen går bra?

Jo, tackar som frågar. Säsongen har varit tämligen problemfri så här långt. Så mycket bilträffar har det inte blivit, men en del nöjesåka har hunnits med. Bilden är tagen i dag under en dylik tur.

Bromsobjekt

"Nej, det blir inget trim. Inte ens nostalgitrim." Så har jag svarat när vänner undrat hur jag tänker utveckla Ghian. Men, när allt kommer omkring vet man ju aldrig. Ett bra första steg är hur som helst bättre bromsar.

Det mest lockande alternativet är bromsar från Porsche 356. Denna modell utvecklades som bekant med Volkswagen mekanik som grund. En trevlig bieffekt av det är att bromsarna passar i princip rätt av på bubblor och Ghior upp till 1965.

De bromsar som är intressanta är de 11" aluminiumtrummor med stålinlägg som introducerades i oktober 1952. I och med B modellen hösten 1959 blev flänsarna radiella istället för längsgående och en del andra förbättringar ifördes. I augusti 1963 hade tiden hunnit i kapp och dessa aluminiumskönheter ersattes med helt vanliga skivbromsar.

När Ghian kom hem undrade jag om inte min forne garagekompis Janne hade sina Prosche 356A bromsar kvar. För 24 år sedan köpte han en äldre ombyggd VW just för att den hade A-bromsar, men de kom aldrig till användning då han fick tag på bättre 356B trummor istället. Janne trodde nog att de kunde finnas kvar, men varnade att de nog inte var i så bra skick.

Nu, snart två år senare, blev det hämtning av bromsarna. Det är inte säkert de går att rädda, men jag ser det som ett lagom lågmält långtidsprojekt.

Ramtunnelrensning

Ett irritationsmoment i min Ghia har varit den stökiga ramtunneln. Handbromsspaken var i fel färg, värmeratten likaså. Över tunneln låg dessutom en matta av billig eftermarknadstyp i en alldeles för kall grå färg. Som lök på laxen ett toalettstolsformat Sperrwolf växelspakslås.

Det sistnämnda är ett eftertraktat tillbehör bland veteran VW fantaster, så det är inget att förakta. Dock inget som stilmässigt stämmer med hur jag vill ha min bil.

Operation ramtunnelrensning inleddes därför. Steg ett blev omlack av handbromsspaken, där överbliven färg från fälgcentrumen kom till användning. Nittiotalsmattan revs ur och en Wolfsburg West ramtunnelmatta för 56-59 typ 1 modifierades i stället. I original skall det vara beige gummimatta, men någon sådan går inte att uppbringa. Istället får det bli en svart, precis som Ghiorna tillverkade före mars 1956 hade (se: http://lowlightkaizen.blogspot.se/2013/02/tidiga-versionen.html).

Sedan monterades en benvit värmeratt och växelspaken skruvades fast med två M8 med 14 mm skalle av originaltyp. Sperrwolfen hamnade på hyllan för att få ett renare utseende. Växelspaksknoppen är av typen som fanns i typ 1 56-59 och i Ghia 56-57. Inte rätt, men inte helt fel heller. Färgen är dock den rätta och jag tycker den ser proper ut.

Själv tycker jag området kring ramtunneln blev mycket lugnare med dessa enkla förändringar.